Det hårdaste slaget

Men en än mer genomträngande smärta drabbade Jesus. Det slag som medförde den svåraste plågan kunde ingen fiende ha gett honom. Under det att han underkastades ett skuggförhör hos Kaifas, hade han förnekats av en av sina egna apostlar.VP 708.1

Efter att ha lämnat Mästaren i örtagården, vågade två av apostlarna på något avstånd följa den hop som hade tagit Jesus tillfånga. Dessa apostlar var Petrus och Johannes. I Johannes såg prästerna en välkänd Jesu apostel och gav honom tillträde till salen i förhoppning om att han, när han bleve vittne till sin ledares förödmjukelse, skulle överge tanken på att en sådan skulle kunna vara Guds Son. Johannes talade för Petrus så att de tillät också honom att gå in.VP 708.2

Ute på den öppna platsen hade man tänt en eld, eftersom det var den kallaste delen av natten, strax före gryningen. En grupp satt omkring elden och Petrus tog övermodigt plats bland dem. Han ville inte bli igenkänd som en Jesu apostel. Genom att vårdslöst blanda sig med mängden hoppades han bli tagen för en av dem som hade fört Jesus till palatset.VP 709.1

Men när eldsljuset lyste i Petrus’ ansikte, tittade kvinnan, som höll vakt vid dörren, granskande på honom. Hon hade lagt märke till att han kom in tillsammans med Johannes och hon lade märke till att han såg nedslagen ut och trodde att han kunde vara en Jesu efterföljare.VP 709.2

Hon var en av tjänarna i Kaifas’ hushåll och hon var nyfiken. Hon sade till Petrus: “Är icke också du en av den mannens lärjungar?” Petrus blev överraskad och förvirrad. Allas ögon riktades omedelbart mot honom. Han låtsades inte förstå henne, men hon gav inte upp utan sade till dem som stod runt omkring henne, att denne man hade varit med Jesus. Petrus kände sig tvingad att svara och sade förargat: “Kvinna, jag känner honom icke.” Detta var första förnekandet och omedelbart hördes tuppen gala. Å Petrus! Så snar att skämmas för Mästaren, så snar att förneka din Herre!VP 709.3

Då aposteln Johannes kom in i rättssalen, sökte han inte på något sätt dölja att han var i Jesu sällskap. Han blandade sig inte med den råa skaran som hånade hans Mästare. Han blev inte tillfrågad, eftersom han inte tog på sig någon falsk roll och därigenom utsatte sig för misstankar. Han drog sig tillbaka till ett hörn, där pöbeln inte skulle lägga märke till honom, men ändå så nära intill Jesus som det var möjligt för honom att komma. Här kunde han se och höra allt som försiggick, under det att hans Herre förhördes.VP 709.4

Petrus hade inte tänkt att det skulle avslöjas vem han verkligen var. Genom att ta på sig en min av likgiltighet hade han ställt sig på fiendens mark. Han blev därför ett lätt byte för frestelsen. Om han hade blivit uppfordrad att kämpa för Mästaren, skulle han ha varit en modig kämpe. Men när hånets pekfinger riktades mot honom, visade han sig vara en feg stackare. Många som inte viker undan för öppen strid för sin Herre, låter sig genom förlöjligande förledas till att förneka sin tro. Genom att umgås med dem som de inte skulle umgås med ställer de sig på frestelsens mark. De inbjuder fienden att fresta dem och de förleds till att säga och göra sådant som de under andra omständigheter aldrig skulle ha gjort sig skyldiga till. Den Kristi efterföljare som i våra dagar döljer sin tro under en mask av frukran för lidande och hån, förnekar sin Herre lika påtagligt som Petrus förnekade honom i rättssalen.VP 709.5

Petrus försökte inte visa något intresse för förhöret av Mästaren, men hans inre vred sig av sorg då han hörde de fruktansvärt hånande orden och såg den behandling Jesus blev utsatt för. Och mer än så. Han blev förvånad och vred över att Jesus ville förödmjuka sig själv och sina efterföljare, genom att finna sig i en sådan behandling. För att dölja sina verkliga känslor, försökte han sluta sig till Jesu förföljare i deras olämpliga skämt. Men hans uppträdande var onaturligt. Hans sätt att handla var en lögn. Då han försökte tala som en ointresserad, kunde han inte hålla tillbaka tonfall av förargelse och vrede över det hån och de förolämpningar, med vilka man överöste hans Mästare.VP 710.1