De fyllda korgarna

Jesus hade dragit sig tillbaka till en enslig plats med sina närmaste medarbetare, men detta sällsynta tillfälle i fridfull avskildhet skulle snart bli avbrutet. Apostlarna trodde att de hade kommit till en plats där de inte skulle bli störda. Men så snart folket saknade den gudomlige Läraren frågade de: “Var är han?” Några bland dem hade lagt märke till åt vilket håll Jesus och hans apostlar hade farit. Många gick landvägen för att möta dem, andra följde efter honom i båtar över sjön. Påskhögtiden närmade sig. Från när och fjärran kom pilgrimsskaror på väg till Jerusalem. Dessa samlades for att få träffa Jesus. Många andra slöt sig till dem, så att deras antal ökades, till dess att det hade samlats “fem tusen män, förutom kvinnor och barn”. Innan Jesus nådde stranden, väntade en folkskara på honom där. Men han lyckades ändå stiga iland, osedd av dem, och fick tillbringa en kort tid ensam med sina medarbetare.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 14:13-21; Markusevangeliet 6:32-44; Lukasevangeliet 9:10-17; Johannesevangeliet 6:1-13.VP 363.1

Från bergssluttningen såg han ned på den böljande människoskaran och greps av medkänsla. Fastän han blev störd och berövad sin vila, blev han inte otålig. Han såg en än mer angelägen uppgift som påkallade hans uppmärksamhet, när han iakttog folkskarorna som ständigt kom. Han “ömkade sig över dem eftersom de voro lika får som icke hade någon herde”. Han lämnade sin tillflyktsort och fann en lämplig plats där han kunde hjälpa dem. De fick ingen hjälp av sina präster och ledare, men en livgivande ström av läkedom flödade från Jesus, när han undervisade dem om frälsningens väg.VP 363.2

Människorna lyssnade till det barmhärtighetens budskap som så fritt förkunnades av Guds Son. De fick del av nådens ord så enkelt och klart, att de blev som “balsam från Gilead” för dem. Den gudomliga handens helande kraft skänkte liv och glädje till de döende och lindring och hälsa till dem som led av sjukdomar. Denna dag tycktes dem vara som en himmel på jorden. De tänkte inte alls på hur länge det var sedan de hade ätit.VP 364.1

Till sist var dagen slut. Solen sjönk i väster, men ändå dröjde folket kvar. Jesus hade arbetat hela dagen utan mat och vila. Han var blek och trött av hunger och apostlarna försökte förmå honom att upphöra med sitt arbete. Men han kunde inte dra sig tillbaka från folket som trängde sig inpå honom.VP 364.2

Apostlarna kom till slut till honom och yrkade på att folket, för sin egen skull, borde skickas iväg. Många hade kommit långt ifrån och hade inte ätit sedan morgonen. I de omgivande städerna och byarna kunde de kanske skaffa sig mat. Men Jesus sade: “Given I dem att äta.” Sedan vände han sig till Filippus och frågade: “Varifrån skola vi köpa bröd så att dessa få äta?” Detta sade han för att pröva deras tro. Filippus såg sig omkring på det hav av människor som utbredde sig framför dem. Han tänkte på hur omöjligt det var att skaffa mat för att mätta så stora skaror av människor. Han svarade, att “bröd för två hundra silverpenningar” inte skulle vara nog ens för att ge var och en ett litet stycke. Jesus frågade dem hur mycket mat de kunde finna bland folket. Andreas svarade: “Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?” Jesus bad dem att få detta. Därefter sade han till apostlarna att de skulle låta folket lägga sig ned i grupper på femtio och hundra, så att det blev ordning och så att de kunde se vad han skulle göra. Då detta var gjort “tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla. Och de åto alla och blevo mätta. Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna”.VP 364.3

Han som undervisade folket hur de skulle finna frid och lycka, tänkte lika mycket på deras materiella behov som på deras andliga välfärd. De var trötta och medtagna. Där fanns mödrar med spädbarn i sina armar och större barn som klängde sig fast vid deras kläder. Många hade stått i timmar. De hade varit så djupt intresserade av Jesu undervisning att de inte hade tänkt på att sätta sig ned. Folkskarorna var för övrigt så stora att det var fara för att de skulle bli nedtrampade. Jesus gav dem nu tillfälle att vila och sade till dem att sätta sig ned. Det fanns så mycket gräs på platsen att alla kunde sätta sig ned och vila bekvämt.VP 364.4

Jesus utförde aldrig ett underverk utan att det var nödvändigt. Varje underverk var sådant att det ledde folket till livets träd, vars löv tjänar till läkedom för folken. Den enkla kost som delades ut, erbjöd samtidigt en hel skatt av undervisning. Det var en enkel kost som Jesus bjöd på. Fisk och kornbröd var fiskarbefolkningens dagliga kost runt Galileiska Sjön. Jesus kunde ha dukat fram en riklig måltid åt dem. Men en kost som tillagades endast för att tillfredsställa aptiten skulle inte ha gett den undervisning som Jesus ville ge dem för deras eget bästa. Jesus ville lära dem att Guds naturliga försörjning hade blivit förvänd. Aldrig kan någon njuta så av en överdådig festmåltid, tillredd för att tillfredsställa en förvänd smak som dessa människor njöt av vilan och den enkla kost som Jesus gav dem, långt borta från bebodda trakter.VP 365.1