Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    De skall bo i trygghet

    “Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.” “Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig och såsom jag känner Fadern, och jag giver mitt liv för fåren.”
    Kapitlet bygger på Johannesevangeliet 10:1-30.
    VP 478.1

    Åter fann Jesus vägen till sina åhörares sinnen genom att anknyta till kända händelser i deras dagliga liv. Han hade liknat den helige Andes inflytande vid det kalla, uppfriskande vattnet. Han hade framställt sig själv som ljuset, källan till liv och glädje för naturen såväl som för människan. Nu skildrade han i en vacker bild av herden och fåren sitt förhållande till dem som trodde på honom. Ingen situation var mer välkänd för hans åhörare än denna. Jesu ord förknippade den för evigt med honom själv. Aldrig kunde apostlarna se en herde vårda sin hjord utan att minnas Frälsarens ord. De skulle alltid komma att se Jesus i varje trogen herde. Och de skulle se sig själva i varje hjälplös och beroende hjord.VP 478.2

    Just denna bild hade profeten Jesaja använt då han profeterade om Messias’ uppdrag i följande trösterika ord: “Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna; häv upp den utan fruktan, säg till Juda städer: ‘Se där är eder Gud! . . . Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte. ’” — Jes. 40:9-11. David hade sjungit: “Herren är min herde, mig skall intet fattas.” — Ps. 23:1. Och den helige Ande hade genom Hesekiel förklarat: “Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet.” “Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka.” “Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund.” “De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken . . . de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.” — Hes. 34:23, 16, 25, 28.VP 478.3

    Jesus tillämpade dessa profetior på sig själv och han visade kontrasten mellan sitt eget liv och handlingssätt och deras som var Israels ledare. Fariséerna hade just drivit en ur fållan därför att han hade vågat bära vittnesbörd om Jesu makt. De hade utestängt en människa som den gode herden hade dragit till sig. Genom detta hade de visat att de var helt okunniga om den uppgift som hade blivit dem anförtrodd och att de inte var värdiga förtroendeuppdraget att vara herdar för hjorden. Jesus framställde nu kontrasten mellan dem och den gode herden och hänvisade till sig själv som den verklige vårdaren av Herrens hjord. Men innan han gör det, talar han om sig själv med hjälp av en annan bild.VP 479.1

    Han säger: “Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.” Fariséerna förstod inte att dessa ord avsåg dem. Medan de sökte fundera ut vad han menade, sade Jesus öppet: “Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete. Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit för att de skola hava liv och hava över nog.”VP 479.2

    Jesus är dörren till Guds fårhus. Genom denna dörr har alla hans barn sedan äldsta tider funnit inträde. De har sett “Guds lamm som borttager världens synd” i Jesus Kristus, såsom han framställts i bilder, förutsagts i symboler, uppenbarats i profeternas uttalanden och förklarats i den undervisning som gavs till apostlarna. (Joh. 1 :29.) Genom honom har de blivit förda in i hans nåds fårhus. Många har presenterat andra föremål för världens tro och tillbedjan. Ceremonier och system har blivit uppfunna genom vilka människor hoppas kunna vinna rättfärdiggörelse och frid med Gud och så komma in i fårhuset. Men den enda dörren är Jesus Kristus. Alla som satt något annat i stället för Kristus, alla som försökt komma in i fållan någon annan väg, är tjuvar och rövare.VP 479.3

    Fariséerna hade inte gått in genom denna dörr. De hade tagit sig in i fållan en annan väg än genom Jesus och de utförde inte en god herdes arbete. Prästerna och rådsherrarna, de skriftlärde och fariséerna ödelade de grönskande betesmarkerna och grumlade vattnet i de friska källflödena. Bibeln ger en riktig beskrivning på dessa falska herdar: “De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka . . . utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem.” — Hes. 34:4.VP 480.1

    Under alla tidsåldrar har filosofer och lärare för världen framställt olika teorier för att möta människans andliga behov. De olika avgudatillbedjande folken har haft sina Stora lärare och sina religionssystem som erbjudit andra vägar till frälsning än genom Kristus. De har vänt människors blickar bort fån Fadern och kommit människor att frukta honom som endast hade gett dem sin välsignelse. Tendensen i deras arbete är att röva från Gud det som är hans både genom skapelsen och genom återlösningen. Dessa falska lärare rövar också från människan. Miljoner människor släpar sig fram som lastdjur, bundna av falska religionssystem, av slavisk fruktan eller av slö likgiltighet. De har berövats allt hopp, all glädje och all längtan efter något högre här i tiden och känner endast en obestämd rädsla för framtiden. Endast evangelium om Guds nåd kan lyfta människan. Att meditera över Guds kärlek som uppenbarats i hans Son påverkar och väcker själens krafter som ingenting annat. Jesus kom för att återställa Guds avbild i människan. Och vem som än vänder hennes sinne från Jesus leder henne bort från källan till sann utveckling. Genom sitt bedrägeri berövar han henne hopp, mening och skönhet i livet. Han är en tjuv och en rövare.VP 480.2

    “Den som går in genom dörren, han är fårens herde.” Jesus är både dörren och herden. Han går in genom sig själv. Det är genom sitt eget offer som han blir fårens herde. “För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut. Och när han släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.”VP 480.3

    Av alla djur är fåret ett av de skyggaste och mest hjälplösa, och i Österns länder är herdens omvårdnad om fåren outtröttlig och oavbruten. I forna tider fanns det liksom nu inte mycket trygghet utanför stadsmurarna. Rövarband från den kringströvande gränsbefolkningen eller rovdjur i klippornas gömställen låg på lur för att röva från hjorden. Herden vaktade sina får, medveten om att han riskerade sitt eget liv. Jakob som vaktade Labans fårhjordar på betesmarken i Haran, beskriver sitt eget outtröttliga arbete med dessa ord: “Om dagen förtärdes jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.” — 1 Mos. 31:40. Och det var medan David vaktade sin faders hjord som han ensam mötte lejonet och björnen och räddade det stulna lammet ur deras gap.VP 480.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents