Ingen väg ur snaran

Genom att överlämna Jesus till att dödas hade prästerna gjort sig själva till Satans redskap. Nu stod de fullständigt under hans inflytande. De var insnärjda i en snara som de inte såg någon annat sätt att slingra sig ur än genom att fortsätta sin kamp mor Jesus. Då de hörde berättelsen om hans uppståndelse blev de ängsliga för folkets vrede. De förstod att deras egna liv var i fara. Deras enda hopp var att bevisa att Jesus var en bedragare genom att förneka att han uppstått. De mutade soldaterna och försäkrade sig om Pilatus’ tystnad. De spred ur sin lögnaktiga redogörelse bland folket. Men det fanns vitten som de inte kunde tysta. Många hade hört soldaternas rapport om Jesu uppståndelse. Och några av de döda som hade uppstått tillsammans med Jesus visade sig för många och förklarade att han hade uppstått. Personer som hade sett dessa uppståndna, berättade det för prästerna och dessa måste lyssna till deras vittnesmål. Prästerna och rådsherrarna gick i ständig skräck. Var de än var, vare sig de gick omkring på gatorna eller tog sin tillflykt till sina hem, befarade de att de skulle möta Jesus ansikte mot ansikte. De kände sig osäkra överallt. Man kunde inte utestänga Guds Son med lås och bom. Både dag och natt stod den fruktansvärda scenen i domsalen inför dem, då de ropade: “Hans blod komme över oss och över våra barn.” — Matt. 27:25. Aldrig någonsin skulle den scenen utplånas ur deras sinnen. Aldrig mer skulle en fridfull sömn sänka sig över deras läger.VP 789.2

Då den mäktige ängelns röst hördes vid Jesu grav: “Din Fader kallar dig!” kom Frälsaren fram ur graven i kraft av det liv som han hade i sig själv. Nu besannades hans ord: “Jag giver mitt liv — för att sedan taga igen det . . . Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det.” Nu var den profetia uppfylld som han uttalade för prästerna och rådsherrarna: “Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.” — Joh. 10:17, 18; 2:19.VP 789.3