För att rädda och hjälpa

Lucifer hade sagt: “Högt ovanför Guds Stjärnor vill jag ställa min tron. . . Jag vill. . . göra mig lik den Högste.” Jes. 14:13, 14. Men Kristus “var till i Gudsskepnad men räknade icke jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt”. (Fil. 2:6, 7.)VP 18.2

Detta var ett frivilligt offer. Jesus kunde ha fortsatt att leva vid Faderns sida. Han kunde ha behållit himmelens härlighet och änglarnas vördnad och tillbedjan. Men han valde att återlämna spiran i Faderns händer och att stiga ned från världsalltets tron för att kunna föra ljus till dem som var försänkta i mörker, och för att ge liv åt de förlorade.VP 18.3

För nästan två tusen år sedan hördes en röst av hemlighetsfull innebörd från universums tron: “Se, jag kommer!” “Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;. . . ‘Se, jag kommer — i bokrullen är skrivet om mig — för att göra din vilja, o Gud.’” — Hebr. 10: 5-7. Med dessa ord förkunnades fullbordandet av det syfte som hade varit fördolt från evighet. Kristus stod inför sitt inträde i världen för att födas som människa. Han sade: “En kropp beredde du åt mig.” Om han hade kommit i den härlighet som han hade hos sin Fader innan världen var till, skulle vi inte ha kunnat uthärda ljuset av hans närvaro. Men för att vi skulle kunna se den utan att förgås, blev hans härlighet dold för oss. Hans gudom blev klädd i mänsklighet, hans osynliga härlighet i den synliga människans gestalt.VP 18.4