Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Fick se hans seger

    Moses fick på förklaringsberget se Jesu seger över synd och död. Han representerar dem som kommer ut ur sina gravar vid de rättfärdigas uppståndelse. Elia, som blivit upptagen till himmelen utan att genomgå döden, representerar dem som lever på jorden när Kristus kommer tillbaka och skall bli “förvandlade och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud”, då “detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet”. (1 Kor. 15:51-53.) Jesus var omstrålad av himmelskt ljus, såsom han skall vara då han kommer “för andra gången utan synd . . . till frälsning”. Han skall komma “i sin Faders härlighet med de heliga änglarna”. (Hebr. 9:28; Mark. 8:38.) Frälsarens löfte till apostlarna blev uppfyllt. På berget fick de se det kommande härlighetsriket i miniatyr — Kristus, konungen, Moses, som representant för de uppståndna heliga och Elia som representant för de levande förvandlade.VP 423.2

    Apostlarna förstår inte än den syn de sett, men de gläder sig över att deras milde, ödmjuke och tålige lärare, som har vandrat omkring som en hemlös främling, nu hedras av dessa benådade himmelska sändebud. De tror att Elia har kommit för att kungöra Messias’ regering och att Jesus står inför upprättandet av sitt rike på jorden. Minnet av deras fruktan och missräkning skall för alltid komma att utplånas. Här vill de dröja kvar, där Guds härlighet uppenbarats. Petrus utropar: “Rabbi, här är oss gott att vara, låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.” Apostlarna var övertygade om att Moses och Elia hade blivit sända för att beskydda deras Mästare och för att bekräfta hans konungsliga makt.VP 424.1

    Men kronan måste föregås av korset. Deras samtal med Jesus rörde sig inte om hans kröning till konung utan om hans död, som snart skulle fullbordas i Jerusalem. Jesus vandrade ensam mitt ibland människorna och bar mänsklighetens sorger och missgärningar. Medan den kommande prövningens mörker tyngde honom, kände han även själens ensamhet i en värld som inte kände honom. Inte ens hans älskade medarbetare förstod hans uppdrags hemlighetsfulla innebörd, så upptagna var de av sina egna tvivel, sorger och ärelystna förhoppningar. Jesus hade levt i himmelens atmosfär av kärlek och gemenskap, men i denna värld, som han hade skapat, var han ensam. Nu hade himmelen sänt sina budbärare till Jesus. De var inte änglar utan människor som utstått lidande och sorg och som därför kunde sympatisera med honom i hans jordiska livs prövningar. Moses och Elia hade varit Kristi medarbetare. De hade delat hans längtan efter mänsklighetens frälsning, Moses bad en gång för Israel: “Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” — 2 Mos. 32:32. Elia hade blivit förtrogen med själens ensamhet, då han under tre och ett halvt år av hungersnöd uthärdat en hel nations hat och olycka. Ensam inför Gud stod han på berget Karmel. Ensam flydde han tillbaka till öknen i ångest och förtvivlan. Utvalda framför alla Guds änglar omkring den vita tronen hade dessa män kommit för att samtala med Jesus om hans lidande och för att uppmuntra honom med en försäkran om hela himmelens sympati. Hopp för världen och frälsning för varje människa var deras stora samtalsämne.VP 424.2

    Fastän de var överväldigade av sömn, hörde apostlarna något av vad Jesus samtalade med de himmelska sändebuden om. Eftersom de hade försummat att vaka och bedja, var de inte färdiga att ta emot vad Gud ville ge dem, kunskapen om Jesu lidande och härligheten som skulle följa. De gick miste om den välsignelse som skulle ha blivit deras, om de hade delat hans självuppoffring. Dessa apostlar hade svårt för att tro och uppskattade inte särskilt högt den skatt som himmelen försökte berika dem med.VP 425.1

    Ändå fick de storslagen upplysning. De fick en försäkran om att hela himmelen kände till den judiska nationens skuld, då den förkastade Jesus. De fick en klarare förståelse för återlösningsverket. De såg och hörde själva saker som vida övergår mänsklig fattningsförmåga. De hade “själva skådat hans härlighet”. (2 Petr. 1:16.) Och de förstod att Jesus i sanning var Messias, om vilken patriarker och profeter hade vittnat, och att han erkändes såsom sådan av hela den himmelska världen.VP 425.2

    Medan de ännu betraktade synen på berget “överskyggde dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: ‘Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom!’” När de såg skyn med den himmelska härligheten, mer strålande än eldstoden i öknen, och hörde Guds röst tala i vördnadsbjudande majestät, som kommit bergen att skälva, föll apostlarna som slagna till marken. De låg utsträckta med ansiktena dolda till dess att Jesus kom fram till dem, rörde vid dem och skingrade deras fruktan med sin välkända röst: “Stån upp, och varen icke förskräckta.” Då de vågade lyfta upp sina ögon såg de att den himmelska härligheten var borta. Moses’ och Elias’ gestalter hade försvunnit. De var ensamma med Jesus på berget.VP 425.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents