Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Om dessa tiger . . .

    Många fariséer bevittnade scenen, medan avund och hat brände i deras sinnen, under det att de försökte vända folkstämningen. Med all sin myndighet försökte de tysta folket, men deras vädjanden och hotelser ökade bara entusiasmen. De fruktade att dessa folkskaror skulle kunna göra Jesus till konung på grund av att de var så stora. Som en sista utväg trängde de sig fram genom folkträngseln dit där Frälsaren var och vände sig till honom med dessa klandrande och hotande ord: “Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.” De förklarade att sådana högljudda demonstrationer inte var tillåtna och inte heller skulle tolereras av myndigheterna. Men Jesu svar tystade dem: “Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.” Denna segerprocession hade Gud själv anordnat. Den hade förutsagts av profeten. Människor kunde inte göra Guds avsikter om intet. Om människor hade försummat att förverkliga hans plan, skulle han ha gett röst åt de livlösa stenarna och de skulle ha hälsat hans Son genom att lovsjunga honom. När de nedtystade fariséerna drog sig tillbaka, höjdes hundratals röster som stämde in i Sakarjas ord: “Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” — Sak. 9:9.VP 568.1

    När processionen hade kommit fram till bergssluttningen och skulle börja gå ned till staden stannade Jesus och hela folkskaran med honom. Framför dem låg Jerusalem i all sin glans, där det just då badade i ljuset från den nedgående solen. Templet tilldrog sig allas blickar. I överväldigande prakt höjde det sig över allt annat och tycktes peka mot himmelen, som för att visa folket till den ende, sanne och levande Guden. Templet hade länge varit den judiska nationens stolthet och ära. Också romarna berömde sig av dess härlighet. En konung som tillsatts av romarna hade förenat sig med judarna för att återuppbygga och försköna det. Roms kejsare hade berikat det med sina gåvor. Den storslagna byggnadens rikedom och prakt hade gjort den till ett av världens underverk.VP 568.2

    Under det att den nedgående solen förgyllde himlavalvet, lyste dess skimrande härlighet på tempelväggarnas rena, vita marmor och glittrade i pelarnas förgyllda kapitäler. Från bergskrönet där Jesus och hans efterföljare stod, liknade det ett massivt byggnadsverk av snö prytt med gyllene torn. Vid ingången till templet stod ett vinträd av guld och silver med gröna blad och väldiga druvklasar, utförda av de skickligaste konstnärer. De framställde Israel som ett fruktbart vinträd. Guldet, silvret och det levande gröna hade sammanställts med utsökt smak och stor konstfärdighet. Grönskan som behagfullt slingrade sig kring de vita, glänsande pelarna och med lysande klängen sökte sig uppför den gyllene ornamenteringen, uppfångade prakten av den nedgående solen och lyste som om den hade lånat sin glans från själva himmelen.VP 569.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents