Att inte också du blir frestad

Med ödmjuk inställning och med försiktighet så att “icke också du bliver frestad” (Gal. 6:1), skall du gå till den felande och förehålla honom det enskilt. Orsaka honom inte vanära genom att blottställa hans fel för andra och utsätt inte Kristi namn för vanära genom att sprida kännedom om synd eller förseelse hos någon som bär hans namn. Ofta måste sanningen sägas tydligt till den som felar. Han måste ledas till att inse sitt fel, innan han kan bättra sig. Men du skall inte döma eller fördöma. Försök inte att rättfärdiga dig själv. Låt all din strävan gå ut på att hjälpa honom tillrätta. Då man behandlar själens sår måste man gå varsamt fram och visa den finkänsligaste takt. Bara den kärlek som går ut ifrån honom som led på Golgata, kommer här att kunna hjälpa. Med medkännande mildhet skall du behandla den felande i medvetande om, att om din uppgift lyckas, kommer du att “frälsa hans själ från döden” och överskyla “en myckenhet av synder”. (Jak. 5:20.)VP 442.2

Men även all denna möda kan bli utan resultat. I så fall, sade Jesus, “tag med dig ännu en eller två”. Kanske deras förenade inflytande kan ge resultat när den förstes inte räcker till. Eftersom de inte är parter eller delaktiga i svårigheterna, kommer de att ha större utsikter att handla objektivt. Detta kommer att ge deras råd större vikt hos den som har förgått sig.VP 442.3

Om han inte vill höra på dem, då men först då, skall saken läggas fram för de troendes hela församling. Församlingens medlemmar skall som Kristi representanter förena sig i böner i kärleksfull vädjan om att överträdaren skall kunna hjälpas tillrätta. Den helige Ande kommer att tala genom sina tjänare, när de förmanar den som har kommit på villovägar till att vända tillbaka till Gud. Inspirerad av Gud säger aposteln Paulus: “Det är Gud, som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.” — 2 Kor. 5:20. Den som förkastar denna förenade vädjan, har brutit det band som binder honom till Kristus och har därigenom slitit sig loss från församlingens gemenskap. Från den stunden sade Jesus: “Vare han för dig såsom en hedning och en publikan.” Men han skall inte betraktas som avskuren från Guds barmhärtighet. Han skall inte föraktas eller försummas av sina tidigare bröder, utan behandlas med mildhet och medkänsla som en av de förlorade som gått vilse och som Kristus alltjämt söker föra tillbaka in i gemenskapen.VP 443.1

Kristi undervisning angående behandling av de felande återupptar i detalj den lära som gavs Israel genom Moses: “Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer att bära på synd.” — 3 Mos. 19:17. Det vill säga, att om någon försummar den plikt som Kristus har ålagt honom om att söka hjälpa dem tillrätta som lever i förvillelse och synd, blir han delaktig i synden. För det onda som vi kunde ha hindrat, är vi lika ansvariga som om vi själva vore skyldiga till de handlingar det gäller.VP 443.2