Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Den Eviges Son

    I hela den väldiga folkskaran vid Jordan var det bara några få utom Johannes som såg den himmelska synen. Ändå vilade den högtidliga stämningen av den gudomliga närvaron över hela folkskaran. Människorna stod med blickarna riktade mot Kristus. Hans gestalt badade i det ljus som alltid omger Guds tron. Hans uppåtvända ansikte lyste med en sällsam klarhet såsom de aldrig förr sett någon människas ansikte lysa. Från den öppna himmelen hörde de en röst som sade: “Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.”VP 99.1

    Dessa bekräftande ord uttalades för att väcka tro hos dem som bevittnade scenen och för att styrka Frälsaren för hans uppdrag. Trots att en skuldbelastad världs synder lades på Frälsaren och trots förödmjukelsen av att han måste ikläda sig vår fördärvade natur, förklarade rösten från himmelen att han var den Eviges Son.VP 99.2

    Johannes blev djupt gripen då han såg Jesus försänkt i bön och under tårar bedja om sin Faders godkännande. Då Guds härlighet omslöt honom och rösten från himmelen talade, kände Johannes igen tecknet som Gud lovat honom. Han förstod nu att det var världens Återlösare han hade döpt. Den helige Ande vilade över honom. Med handen utsträckt pekade han på Jesus och utropade: “Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” Ingen bland åhörarna, ja, inte ens Johannes själv, fattade den fulla innebörden av orden “Guds lamm”. På Moria berg hade Abraham hört sin son fråga: “Min fader! . . . var är fåret till brännoffret?” Han hade svarat: “Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.” — 1 Mos. 22:7, 8. Och i väduren som Gud utsett i Isaks ställe såg Abraham en symbol på honom som skulle dö för människornas synder. Den helige Ande använde sig av denna illustration då han genom Jesaja profeterade om Frälsaren och sade att han var “lik ett lamm som föres bort att slaktas”. “Men Herren lät allas vår missgärning drabba honom.” — Jes. 53:6, 7. Men Israels folk hade inte förstått undervisningen. Många av dem betraktade offren på samma sätt som hedningarna betraktade sina offer, såsom gåvor med vilka man sökte blidka Gudomen. Gud ville lära dem att det var från hans egen kärlek som den gåva kom som försonade dem med honom.VP 99.3

    De ord som uttalades över Jesus vid Jordan: “Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag”, innefattar hela mänskligheten. Gud talade till Jesus som vår ställföreträdare. Trots all vår synd och svaghet är vi inte bortkastade som värdelösa. Han har “benådat oss i den älskade”. (Ef. 1:6.) Den härlighet som omgav Kristus är en bekräftelse på Guds kärlek. Den talar till oss om bönens kraft — hur en människas röst kan nå Guds öron och hur våra böner kan bli antagna i himmelen. Genom synden blev förbindelsen mellan jorden och himmelen avbruten och gemenskapen upphörde, men Jesus har återförenat jorden med härlighetens värld. Hans kärlek har omslutit människan och lyft henne till den högsta himmelen. Ljuset som föll från dess öppnade port över Frälsarens huvud skall komma också över oss om vi beder om hjälp att stå emot frestelsen. Den röst som talade till Jesus säger till varje människa som tror: “Denne är mitt älskade barn i vilket jag har funnit behag.”VP 100.1

    “Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är.” — 1 Joh. 3:2. Vår Frälsare har öppnat vägen så att den mest syndbelastade, den mest nödställde, den mest nedtryckte och föraktade bland människor kan vinna tillträde till Fadern. Alla kan få ett hem i de boningar Jesus har gått att bereda. “Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har ‘Davids nyckel’, han som ‘upplåter, och ingen kan tillsluta’, han som ‘tillsluter, och ingen upplåter’: ... Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta.” — Upp. 3:7, 8.VP 100.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents