En genomgripande förändring

Nikodemus hade hött Johannes Döparens förkunnelse om omvändelse och dop och hört honom hänvisa folket till honom som skulle döpa i den helige Ande. Han hade själv känt att det fanns en brist på andlighet bland judarna och att de i hög grad behärskades av religiös blindhet och världslig äregirighet. Han hade hoppats på bättre förhållanden när Messias kom. Men Johannes Döparens inträngande budskap hade ändå inte förmått åstadkomma någon överbevisning om synd hos honom själv. Nikodemus var sträng farisé och var stolt över sina goda gärningar. Han var respekterad vida omkring för sin välgörenhet och sin rundhänthet ifråga om att stödja tempeltjänsten. Han kände sig övertygad om att Gud såg med välbehag på honom. Han blev förskräckt inför tanken på ett rike som var för rent för honom i hans nuvarande tillstånd.VP 158.2

Den bild av den nya födelsen som Jesus hade använt var inte helt obekant för Nikodemus. Omvändelse från de främmande religionerna till Israels tro jämfördes ofta med ett barns födelse. Därför måste han ha trott att Jesu ord inte skulle tas bokstavligt. Men han ansåg sig vara självskriven till en plats i Guds rike på grund av sin israelitiska börd. Han var inte medveten om att han behövde genomgå någon förändring. Detta var orsaken till hans förvåning över Frälsarens ord. Han blev irriterad över deras direkta tillämpning på honom själv. Fariséens stolthet kämpade med den uppriktige sökarens längtan efter att finna sanningen. Han undrade över att Jesus kunde tala till honom som han gjorde och inte visa större respekt för hans ställning som rådsherre i Israel. Överraskad trots sin självbehärskning svarade han Jesus med ord som var fulla av ironi: “Huru kan en människa födas, när hon är gammal?” — Joh. 3:4. Liksom så många andra gör, när uppenbara sanningar når fram till samvetet, visade han att den naturliga människan inte fattar de ting som hör Guds Ande till. Hos en sådan människa finns det inte någonting som svarar på andliga stimulanser, eftersom andliga ting måste förstås på ett andligt sätt.VP 158.3

Jesus mötte emellertid inte argument med argument. I det att han med högtidlig och lugn värdighet lyfte sin hand och lät sanningen tränga in med ännu större överbevisning sade han: “Sannerligen, sannerligen, säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.” — Joh. 3:5. Nikodemus visste att Jesus här hänvisade till vattendopet och till sinnets förnyelse genom Guds Ande. Han var överbevisad om att han stod inför honom som Johannes Döparen hade förutsagt.VP 159.1

Jesus sade vidare: “Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.” — Joh. 3:6. Av naturen är hjärtat ont. “Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.” — Job 14:4. Ingen mänsklig uppfinning kan åstadkomma ett hjälpmedel för den människa som syndar. “Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.” — Rom. 8:7. “Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.” — Matt. 15:19. Sinnets källa måste renas innan strömmen därifrån kan bli ren. Den som söker nå himmelen genom egna gärningar, genom att iaktta lagen, försöker något som är omöjligt. Det finns ingen trygghet för dem som bara har en lagmässig religion, ett sken av gudsfruktan. Den kristnes liv är inte en omformning eller en förbättring av det gamla utan en livsförvandling. Det föregås av en död från jaget och synden och blir ett helt igenom nytt liv. Denna förändring kan bara ske genom den helige Andes påverkan på sinnet.VP 159.2