Om vi bekänner bans namn

Jesus fortsatte: Såsom ni bekänner mitt namn inför människor så skall jag bekänna er inför min Fader och hans änglar. Ni skall bli mina vittnen på jorden, kanaler genom vilka min nåd kan flyta till världens räddning. Och jag skall bli er representant i himmelen. Och Fadern skall inte se er bristfälliga karaktär utan se er klädda i min fullkomlighet. Jag är medlaren genom vilken himmelens välsignelser skall nå er. Var och en som bekänner mig och delar mitt offer för de förlorade, skall bli erkänd som medarvinge till de återlöstas glädje och kärlighet.VP 355.2

De som vill bekänna Kristus måste ha Kristus boende i sig. De kan inte ge det som de inte har fått. Hans efterföljare kanske klart redogör för trosläror eller upprepar Kristi ord, men med mindre de äger kristligt saktmod och kärlek, bekänner de honom inte. En anda som skiljer sig från Kristi anda, förnekar honom, vilken deras bekännelse än är. Människorna kan förneka Kristus genom förtal, genom lättsinnigt prat, genom osanna och ovänliga ord. De kan förneka honom genom att undandra sig livets bördor, genom att hänge sig åt syndiga nöjen. De kan förneka honom genom att låta sig präglas av omvärlden, genom ohövligt uppträdande, genom kärlek till sina egna åsikter, genom att rättfärdiga sig själva, genom att hysa tvivel, genom att bära onödiga bekymmer och genom att ha sina tankar riktade på mörkret. “Den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.”VP 355.3

Frälsaren bad sina lärjungar att inte vänta sig att världens fiendskap mot evangelium skulle övervinnas eller att motståndet efter en tid skulle upphöra. Han sade: “Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.” Orsaken till denna strid är inte evangelium utan en följd av det motstånd som uppstår mot det. Av all förföljelse är stridigheter i hemmet svårast att bära. Följden blir alltid att ett kyligt förhållande inträder mellan nära, jordiska vänner. Men Jesus förklarar: “Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig; och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig.”VP 356.1

Kristi tjänares kall är en stor ära och ett heligt förtroendeuppdrag. “Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.” Inte det minsta vänlighetsbevis skall lämnas obelönat. I samma kärleksfulla hågkomst innesluts den svagaste, och minsta i Guds familj. “Den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge — sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.”VP 356.2

Så slutade Frälsaren sin undervisning. I Kristi namn gick de tolv ut på samma sätt som han hade gjort för att “förkunna glädjens budskap för de fattiga . . . predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren”. (Luk. 4:18, 19.)VP 356.3