Vem är denne?

Det hade varit en händelserik dag i Jesu liv. Vid Galileiska Sjön hade han för första gången talat i liknelser till folket. Genom välkända bilder från det dagliga livet försökte han förklara sitt rikes struktur och sättet på vilket det skulle upprättas. Han liknade sitt eget arbete vid såningsmannens, sitt rikes utveckling vid senapsfröet som växer till ett stort träd och vid surdegens inverkan på bröddegen. De ogudaktigas slutliga avskiljande från de rättfärdiga hade han skildrat i liknelsen om ogräset och vetet samt i liknelsen om fisknätet. De oändligt stora andliga rikedomar som fanns gömda i de sanningar han undervisade om, hade han illustrerat med liknelsen om den dolda skatten och den dyrbara pärlan. Med liknelsen om förvaltaren visade han sina efterföljare hur de skulle arbeta som hans representanter.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 8:23-34; Markusevangeliet 4:35-41; 5:1-20; Lukasevangeliet 8:22-39.VP 331.1

Hela dagen hade han undervisat folket och botat sjuka. När kvällen kom trängdes folkskarorna fortfarande omkring honom. Dag efter dag hade han arbetat ibland dem. Han hade knappt fått göra något uppehåll för att äta eller vila. Fariséerna sökte genom sin illvilliga kritik och sina falska uppgifter att splittra och hindra honom i hans arbete. Därför såg han vid slutet av dagen ut att vara ytterligt uttröttad. Han beslöt sig därför för att söka upp någon enslig plats på andra sidan sjön för att få vila.VP 331.2

Östra stranden av Gennesaret var inte obebodd. Där låg också små städer här och där utmed sjön. Men det var en öde trakt i jämförelse med den västra stranden. Det fanns fler icke-judar än judar bland befolkningen, och de hade inte mycket kontakt med Galiléen. Därför erbjöd denna trakt den avskildhet som han sökte och han bad sina medarbetare följa honom dit.VP 331.3

Efter att han upplöst den församlade folkskaran tog apostlarna honom med sig i båten och lade hastigt ut ifrån land. Men det lyckades inte för dem att få fara ensamma. Det fanns nämligen andra fiskebåtar som låg nära stranden. Dessa fylldes snabbt med folk som följde Jesus, ivriga att fortfarande få se och höra honom.VP 332.1

Så var då Frälsaren äntligen befriad från den påträngande folkmassan. Utmattad av hunger och trötthet lade han sig i aktern på båten och föll snart i sömn. Kvällen hade varit lugn och skön. Vattnet låg stilla och spegelblankt. Men plötsligt mörknade himlen. En virvelvind svepte häftigt ned från bergsstupen vid östra kusten och ett våldsamt oväder bröt ut över sjön.VP 332.2

Solen gick ned och nattmörkret sänkte sig över det stormupprörda vattnet. Vågorna som ursinnigt piskades av de tjutande vindarna, vräkte våldsamt över apostlarnas båt och hotade att dränka den. Dessa fiskare hade levt nästan hela sitt liv på sjön. De hade fört sina farkoster säkert genom många stormar, men nu tycktes deras styrka och skicklighet inte längre hjälpa dem. De stod hjälplösa inför stormens våldsamhet. När de såg att deras båt vattenfylldes, förlorade de modet.VP 332.3

Upptagna som de var av sina ansträngningar att rädda sig själva hade de nästan glömt att Jesus var med i båten. Nu när alla deras försök misslyckades och de såg döden framför sig, kom de ihåg på vems befallning de hade lagt ut för att fara över sjön. Jesus var nu deras enda hopp. I sin hjälplöshet ropade de: “Mästare, Mästare.” Men det djupa mörkret gjorde att de inte såg honom. Deras rop drunknade i vindarnas dån. De fick inte något svar. Tvivel och fruktan grep dem. Hade Jesus övergett dem? Kunde han som tidigare visat sig kunna betvinga sjukdomar, ja, till och med döden, nu inte hjälpa sina medarbetare? Brydde han sig inte om dem i deras nöd?VP 332.4

Återigen ropade de på honom. Men de hörde inte något annat svar än stormens dån. Deras båt höll redan på att sjunka. Om något ögonblick skulle de ha uppslukats av de rasande vågorna.VP 332.5

Plötsligt skär en flammande blixt genom mörkret och de får se att Jesus ligger och sover, helt ostörd av tumultet. Med förtvivlan och häpnad ropar de: “Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?” Hur kunde han sova så lugnt när de var i fara och kämpade med döden?VP 332.6