Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Med förvänd syn

    När dessa missbelåtna efterföljare vände sig bort ifrån Jesus fick en annan anda makt över dem. De kunde inte se något tilldragande hos honom, som en gång intresserat dem så mycket. De uppsökte hans fiender. Med dessas anda och beteende kände de sig besläktade. De misstydde hans ord, förfalskade hans uttalanden, framställde hans bevekelsegrunder som tvivelaktiga. För att försvara sitt tillvägagångssätt iakttog de varje liten detalj som kunde användas emot honom. Deras falska rykten väckte sådan förargelse, att hans liv var i fara.VP 389.2

    Ett rykte spreds mycket snabbt att Jesus från Nasaret själv hade medgett att han inte var Messias. Därigenom kom den allmänna folkstämningen i Galiléen att vända sig mot honom såsom det året förut hade hänt i Judéen. Vilken olycka för Israel! De förkastade sin Frälsare, därför att de längtade efter en erövrare som skulle skaffa dem jordisk makt. De fick den mat som förgår, inte den som ger näring till evigt liv.VP 389.3

    Det var med längtande ömhet som Jesus såg hur de som hade varit hans efterföljare gick bort ifrån honom. Han var ju människornas liv och ljus. Man uppskattade inte hans medkänsla, återgäldade inte hans kärlek, ringaktade hans barmhärtighet och förkastade hans frälsning. När han såg detta fyllde det honom med outsäglig sorg. Det var förhållanden av detta slag som gjorde honom till “en smärtornas man och förtrogen med krankhet”.VP 389.4

    Utan att försöka hindra dem som lämnade honom, vände sig Jesus till de tolv och sade: “Icke viljen väl också I gå bort?”VP 390.1

    Petrus svarade med en fråga: “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tro och förstå att du är Guds Helige.”VP 390.2

    “Till vem skulle vi gå?” Israels lärare var slavar under formalism. Fariséer och sadducéer låg i ständig strid med varandra. Att gå bort från Jesus var att falla mellan ritual- och ceremoniryttare och äregiriga människor som strävar efter egen ära. Apostlarna hade funnit mer frid och glädje sedan de tog emot Jesus Kristus än under hela sitt tidigare liv. Hur skulle de kunna vända tillbaka till dem som hade hånat och förföljt Honom, som är syndares vän? De hade länge väntat på Messias. Nu hade han kommit. De kunde inte gå bort ifrån honom och vända sig till dem som ville röja honom i ur vägen och som hade förföljt dem på grund av att de trodde på honom. Till vem skulle vi gå? Inte bort ifrån Jesu lära, hans undervisning om kärlek och barmhärtighet till otrons mörker, till världens gudsfrånvändhet. När Frälsaren sveks av många som hade bevittnat hans sällsamma gärningar, gav Petrus uttryck för apostlarnas tro: Du är Guds Helige. Själva tanken att förlora detta själens ankare fyllde dem med förskräckelse och sorg. Att vara utan Frälsaren skulle bli som att driva omkring på ett mörkt och stormfyllt hav.VP 390.3

    Mycket av det som Jesus sade och gjorde föreföll egendomligt för ett begränsat mänskligt intellekt. Varje ord och varje handling hade emellertid sin bestämda avsikt i arbetet för vår återlösning, varje detalj hade planlagts för att åstadkomma ett visst bestämt resultat. Om vi kunde förstå Kristi avsikter, skulle allt visa sig vara betydelsefullt, fullständigt och i överensstämmelse med hans uppgift.VP 390.4

    Även om vi inte kan fatta det som Gud gör och hans metoder kan vi urskilja hans stora kärlek som är underlaget för allt han gör för och med människor. Den som lever nära Jesus kommer att förstå mycket av gudsfruktans hemlighet. Han kommer att känna igen den barmhärtighet som tillrättavisar, som prövar karaktären och avslöjar för oss våra innersta avsikter.VP 390.5

    Då Jesus framhöll den prövande sanning som gjorde att många av hans efterföljare drog sig tillbaka, visste han vilken följden av hans ord skulle bli. Han hade emellertid en barmhärtighetens avsikt som han måste fullfölja. Han förutsåg att i frestelsens stund skulle var och en av hans älskade efterföljare bli allvarligt prövad. Hans ångest i Getsemane, hans förråande och korsfästelsen skulle bli ett ytterligt svårt eldprov. Om ingen föregående prövning hade kommit, skulle många, som uteslutande handlat av egoistiska skäl, alltjämt ha varit förenade med dem. När deras Herre blev dömd, när folkskaran, som hade hälsat honom som sin konung, visslade åt honom och skymfade honom, när den hånande folkhopen ropade: “Korsfäst honom”, när deras världsliga ambitioner gick om intet, skulle dessa egoistiska människor genom att lämna Jesus ha orsakat apostlarna en bitter, förkrossande sorg. Detta skulle ytterligare ha ökat deras förtvivlan och besvikelse över att deras käraste förhoppningar hade grusats. I denna mörka stund skulle deras exempel, som då vände sig bort ifrån Jesus, ha kunnat dra andra med sig. Han lät emellertid denna kris inträffa, medan han genom sin personliga närvaro alltjämt kunde styrka sina verkliga anhängares tro.VP 391.1

    Vilken barmhärtig Återlösare! Han som fullt medvetande om det öde som väntade honom, i mildhet jämnade vägen för sina efterföljare, förberedde dem för den svåraste påfrestningen, styrkte dem för det slutliga trohetsprovet.VP 391.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents