Och ljuset lyste

“Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.”
Kapitlet bygger på Johannesevangeliet 8:12-59; 9.VP 463.1

Då Jesus sade detta befann han sig i den tempelförgård som hade särskild anknytning till lövhyddohögtiden. I mitten av denna förgård stod två höga master som uppbar stora lamphållare. Efter kvällsoffret tändes alla dessa lampor och kastade sitt ljus över Jerusalem. Denna ceremoni var en påminnelse om eldstoden som vägledde Israel i öknen. Den betraktades också som en symbol på Messias’ ankomst. Då lamporna tändes på kvällen var denna förgård skådeplatsen för många glädjeyttringar. Gråhåriga män, prästerna i templet och folkets rådsherrar tog del i de festliga danserna till musik från instrument och leviternas psalmsång.VP 463.2

Genom att på detta sätt låta lampornas ljus lysa över Jerusalem gav folket uttryck för sin förhoppning om att Messias vid sin ankomst skulle låta sitt ljus lysa över Israel. Men för Jesus hade denna scen en vidare betydelse. Liksom de strålande lamporna i templet upplyste allt omkring sig, upplyser Jesus, som är källan till andligt ljus, världens mörker. Ändå var denna symbol ofullkomlig. Det stora ljus som hans egen hand hade satt på himlen hade varit en riktigare framställning av härligheten i hans uppdrag.VP 463.3

Det var morgon. Solen hade just gått upp över Oljeberget och med bländande klarhet föll dess strålar på marmorpalatsen och belyste guldet i templets väggar, då Jesus pekade på detta och sade: “Jag är världens ljus.”VP 463.4

Hos dem som hade lyssnat till dessa ord gav de långt därefter återljud i denna upphöjda Bibeltext: “I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.” — Joh. 1:4, 5, 9. Och då Petrus långt efter det att Jesus hade uppfarit till himmelen, skrev, under den gudomlige Andens ingivelse, erinrade också han sig den symbol som Jesus hade använt: “Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.” — 2 Petr. 1:19.VP 463.5