Hans undervisning — liv och förvissning

På detta sätt undervisade Jesus sina efterföljare och öppnade deras sinnen, så att de kunde förstå Skrifterna. De två männen var trötta, men samtalet dog inte bort. Frälsarens undervisning var liv och förvissning för dem. Men ännu var deras ögon inte öppna. Då han berättade för dem om Jerusalems undergång, såg de gråtande på den olyckliga staden. Men alltjämt misstänkte de inte, vem deras vandringskamrat var. De anade inte att föremålet för deras samtal var den som vandrade vid deras sida, eftersom Jesus hänvisade till sig själv som om han vore en annan person. De trodde att han var en av dem som hade varit med om den stora högtiden och som nu var på väg hem. Han gick lika försiktigt som de över de ojämna stenarna och stannade då och då tillsammans med dem för att vila litet. Så vandrade de framåt längs bergsvägen, medan han, som snart skulle inta sin plats vid Guds högra sida och som kunde säga “mig är given all makt i himmelen och på jorden”, vandrade vid deras sida. (Matt. 28:18.)VP 802.2

Under deras vandring hade solen gått ned. Innan resenärerna nått fram till sitt nattkvarter, hade arbetarna ute på fälten avslutat sitt arbete. När Jesu efterföljare skulle gå in i sitt hem, gav främlingen intryck av att han skulle fortsätta sin vandring. Men de två männen kände sig dragna till honom. De kände en längtan efter att få höra mer ifrån honom. “Bliv kvar hos oss”, sade de. Det såg inte ut som om han skulle tacka ja till deras inbjudan. Därför försökte de övertala honom och sade: “Det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.” Jesus gav då efter för deras övertalning och därför “gick han ditin och stannade kvar hos dem”.VP 803.1

Om dessa Jesu efterföljare inte hade varit enträgna med sin inbjudan, skulle de inte ha lått veta att deras reskamrat var deras uppståndne Herre. Jesus tvingar aldrig på någon sitt sällskap. Han intresserar sig för dem som behöver honom. Med glädje kommer han att gå in i det anspråkslösaste hem och uppmuntra de mest anspråkslösa människor. Men om människor är likgiltiga och inte tänker på den himmelske gästen eller vill be honom att stanna kvar hos dem, går han vidare. Därigenom gör många en stor förlust. De känner inte Jesus mer än dessa två efterföljare kände honom då han talade med dem på vägen.VP 803.2