Vill ge mer än vi begär

Den kunglige ämbetsmannen längtade efter att få veta mer om Jesus. Då han senare fick lyssna till hans undervisning blev han och hela hans hus Jesu efterföljare. Deras prövning blev det som ledde till att hela familjen blev omvänd. Nyheten om underverket spreds. I Kapernaum, där många av hans underverk utfördes, bereddes vägen för Jesu personliga verksamhet.VP 187.1

Han som välsignade konungens tjänsteman i Kapernaum, vill i lika hög grad välsigna oss. Men i likhet med den bekymrade fadern söker vi ofta Jesus, när vi vill ha materiell hjälp. Vi gör vår tillförsikt om hans kärlek beroende av hur mycket han uppfyller våra önskningar. Frälsaren längtar efter att kunna ge oss större välsignelse än den vi ber om. Han dröjer med att besvara vår bön, för att han skall kunna visa oss det onda i våra egna sinnen och vårt djupa behov av hans nåd. Han vill att vi skall övervinna den själviskhet som kommer oss att söka honom. Då vi bekänner vår hjälplöshet och vårt angelägna behov, skall vi förlita oss hele på hans kärlek.VP 187.2

Denne kunglige tjänsteman ville se bönesvar innan han trodde, men han måste först tro Jesu ord, att hans begäranVP 187.3

hade beviljats och att välsignelsen getts honom. Detta måste också vi lära oss. Vi skall inte tro därför att vi ser och känner att Gud hör oss. Vi måste lita på hans löften. När vi kommer till honom i tro, når varje bön fram till honom. När vi beder om hans välsignelse skall vi tro att vi får den och tacka honom för att vi fått den. Sedan kan vi gå till våra uppgifter i den fasta förvissningen, att välsignelse skall ges oss, när vi bäst behöver den. När vi lärt oss detta skall vi tro att våra böner har besvarats. Gud kommer att handla med oss “efter sin härlighets rikedom”. Han skall “i enlighet med sin väldiga styrkas kraft” ge oss “långt mer, än allt vad vi bedja eller tänka”. (Ef. 3:16; 1:19; 3:20.)VP 188.1