Falska förespeglingar

Herodes inbjöd nu de vise männen till ett privat samtal. En storm av vrede och fruktan rasade i hans sinne, men han visade ett lugnt yttre och tog hövligt emot främlingarna. Han utfrågade dem noga om tidpunkten då stjärnan hade visat sig, och gav sken av att han med glädje hälsade meddelandet om Jesu födelse. Han bad sina besökare: “Faren åstad och forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten mig veta detta, för att också jag må komma och giva det min hyllning.” Då han hade sagt detta lät han dem gå för att fortsätta sin resa till Betlehem.VP 52.1

Prästerna och de äldste i Jerusalem var inte så okunniga om Jesu födelse som de hade låtit påskina. Ryktet om änglarnas besök hos herdarna hade nått Jerusalem, men rabbinerna hade behandlat det som något som inte var värt deras uppmärksamhet. De kunde själva ha funnit Jesus och kunnat visa de vise männen vägen vill hans födelseort. I stället kom de vise männen till dem för att göra dem uppmärksamma på Messias’ födelse. “Var är den nyfödde judakonungen?”, sade de, “vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.”VP 52.2

Nu stängde högmod och missunnsamhet dörren för ljuset. Om de rykten som herdarna och de vise männen förmedlade, vann tilltro, skulle prästernas och rabbinernas ställning bli föga avundsvärd. Det skulle motbevisa deras anspråk på att vara uttolkare av Guds sanning. Dessa högt utbildade lärare ville inte nedlåta sig till att ta emot undervisning av sådana som de kallade för avgudadyrkare. Det skulle inte kunna hända, sade de, att Gud hade gått förbi dem, för att meddela sig med okunniga herdar eller oomskurna främlingar. De bestämde sig för att visa sitt förakt för de rykten som oroade konung Herodes och hela Jerusalem. De ville inte ens resa till Betlehem för att se om det verkligen var så. De fick också folket att betrakta intresset för Jesus som fanatisk upphetsning. Här började vad som ledde till att fariséerna och prästerna förkastade Jesus. Från denna stund utvecklades deras högmod och egensinnighet till ett avgjort hat mot Frälsaren. Medan Gud var beredd att öppna dörren för de andra folken, stängde de judiska ledarna själva dörren för sig.VP 52.3