Oförenlig med tradition och formalism

I fortsättningen av sitt svar till Johannes’ medarbetare berättade Jesus en liknelse och sade: “Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.” I Johannes Döparens budskap fick man inte fläta in traditioner och vidskepelse. Ett försök att blanda in fariséernas hyckleri i Johannes’ gudsfruktan skulle bara göra klyftan mellan dem mer påtaglig. Inte heller kunde principerna i Jesu undervisning förenas med fariséernas formalism. Det var inte Jesu uppgift att överbrygga den klyfta som uppstått genom Johannes’ undervisning. Han skulle i stället ge än större eftertryck åt skillnaden mellan det gamla och det nya. Jesus illustrerar detta starkare, då han säger: “Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.” Skinnläglarna användes som behållare för det nya vinet. De blev efter en tid torra och sköra och blev då olämpliga att användas på nytt. Med denna välkända bild avslöjade Jesus de judiska ledarnas situation. Präster, skriftlärde och rådsherrar var insnärjda i en rutin av ceremonier och traditioner. Deras sinnen hade skrumpnat, precis som de uttorkade skinnläglarna som han sade att de liknade. Så länge de nöjde sig med en lagbunden religion, var det omöjligt för dem att bli kanaler för himmelens levande sanning. De ansåg att deras egen rättfärdighet var tillräcklig. De ville inte att något nytt element skulle införas i deras religion. Den goda vilja som Gud visade människor, godtog de inte som något som gällde andra än dem själva. De satte det i samband med sina egna förtjänster på grund av deras goda gärningar. Den tro som är verksam genom kärlek och som renar själen kunde inte finna något sätt på vilken den kunde förenas med fariséernas religion, som bestod av ceremonier och mänskliga påbud. Alla ansträngningar att förena Jesu lära med den traditionella religionen skulle visa sig resultatlösa. Guds levande sanning skulle i likhet med det jäsande vinet spränga den fariseiska traditionens gamla, skrumpna skinnläglar.VP 270.1

Fariséerna ansåg själva att de var för kloka för att behöva undervisning, för rättfärdiga för att behöva frälsning, för högt ansedda för att behöva den ära som kommer från Kristus. Frälsaren vände sig bort ifrån dem för att finna andra som ville ta emot himmelens budskap. Hos de olärda fiskarna, hos tulltjänstemännen på torgen, hos kvinnan från Samarien och hos den vanliga befolkningen, som med glädje lyssnade till honom, fann han nya läglar för det nya vinet. De redskap som kan användas i evangelii uppdrag, är de människor som med glädje tar emot den undervisning som Gud sänder dem.VP 271.1

De kanaler genom vilka evangelium skall förkunnas, är de människor som med glädje tar emot den undervisning Gud sänder dem. Det är genom dem som han vill ge världen kunskap om frälsningen. Om hans folk genom Jesu nåd vill bli de nya läglarna, skall han fylla dem med nytt vin.VP 271.2

Även om Jesu undervisning har jämförts med det nya vinet, var det inte en ny lära, utan en ny framställning av det som hade meddelats redan från begynnelsen. Men för fariséerna hade Guds budskap förlorat sin ursprungliga betydelse och skönhet. För dem var Jesu lära ny, nästan i varje avseende. De varken kände igen den eller erkände den.VP 271.3

Jesus påpekade vilken makt en falsk lära har att fördärva människors uppskattning av och längtan efter den himmelska sanningen. “Ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker att det gamla är bättre.” All den sanning som världen har fått genom patriarker och profeter utstrålade en ny skönhet i Jesu ord. Men de skriftlärde och fariséerna hade inte någon längtan efter det välsmakande nya vinet. Inte förrän de hade gjort sig av med alla de gamla traditionernas seder och bruk kunde Jesu undervisning få någon plats i deras sinnen. De klängde sig fast vid döda former och vände sig bort från den levande sanningen och Guds kraft.VP 271.4

Det var detta som blev judarnas undergång. Det skall också bli många människors undergång i vår egen tid. Tusentals människor begår samma fel som de fariséer som Jesus tillrättavisade vid festen hos Matteus. Många avvisar den upplysning som kommer ned från “ljusets Fader” hellre än att avstå från omhuldade idéer och lärosatser. De litar helt på sig själva och gör sig beroende av sin egen visdom. Sin andliga fattigdom inser de inte. De håller emellertid fast vid att de skall bli frälsta på ett eller annat sätt, som skulle innebära att de utförde något betydelsefullt arbete. När de finner att de inte själva på något sätt kan åstadkomma sin egen frälsning, förkastar de den frälsning som erbjuds dem.VP 272.1