Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Programförklaringen

    Jesus samlade sällan enbart sina anhängare för att tala med dem. Han valde som sina åhörare inte bara sådana som redan kände livets väg. Det var hans uppgift att nå de människoskaror som var okunniga och vilseledda. Han undervisade om de eviga sanningarna där de kunde nå dem, vilkas sinnen var förmörkade. Han var ju själv sanningen. Han stod med sina händer utsträckta för att välsigna. Och genom varningar, förmaningar och uppmuntran sökte han hjälpa alla som kom till honom.
    Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 5; 6; 7.
    VP 293.1

    Bergspredikan hölls inför en stor folkskara, även om den var avsedd särskilt för hans efterföljare. Efter apostlainvigningen gick Jesus med sina apostlar ned till sjöstranden. Här hade folket börjat samlas redan under den tidiga morgonen. Förutom de vanliga folkskarorna från de galileiska städerna kom folk från Judéen och även från Jerusalem, från Peréen, från Dekapolis och Iduméen, från södra Judéen samt från Tyrus och Sidon, de feniciska städerna vid Medelhavet. “När de fingo höra huru stora ting han gjorde”, kom de “för att bliva botade från sina sjukdomar . . . ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.” — Mark. 3:8; Luk.6:17-19.VP 293.2

    Den smala strandremsan erbjöd inte ens ståplatser för alla som ville komma inom förhåll, därför gick Jesus tillbaka till bergssluttningen. När han funnit en jämn plats, där det fanns utrymme så att den stora åhörarskaran kunde samlas, satte han sig ned i gräset, och apostlarna och folket följde hans exempel.VP 293.3

    Apostlarna tog alltid plats närmast Jesus. Folket trängdes alltid omkring honom, men apostlarna såg alltid till att de fick vara i hans närhet. När de nu satt tätt intill honom för att inte gå miste om ett enda ord av hans undervisning var de uppmärksamma lyssnare, ivriga att förstå de sanningar som de sedan skulle göra kända i alla länder och under alla tidsåldrar.VP 293.4

    Med en känsla av att de kunde vänta något mer än vanligt, samlade de sig omkring sin Mästare. De trodde att hans rike nu snart skulle upprättas. Av morgonens händelser kände de sig övertygade om att något tillkännagivande härom skulle ges. Denna känsla av förväntan spred sig också bland folket och man kunde läsa det djupaste intresse i de ivriga ansiktena. När nu folket satt här på den gröna bergssluttningen och väntade på den gudomlige lärarens ord, fylldes deras sinnen av tankar på framtida storhet.VP 294.1

    Där fanns skriftlärde och fariséer som såg fram emot den dag då de skulle behärska de hatade romarna och äga det stora världsväldets rikedom och glans. De fattiga bönderna och fiskarna hoppades få höra en försäkran om att deras bristfälliga kojor, deras otillräckliga mat, deras kamp för tillvaron och fruktan för fattigdom skulle utbytas mot de rikas palats, mot ett liv i överflöd och bekvämlighet. I stället för den torftiga mantel de bar om dagen och det anspråkslösa täcke som de drog över sig om natten, hoppades de att Jesus skulle ge dem deras underkuvares fina och dyrbara kläder. Allas sinnen fylldes av det stolta hoppet att Israel skulle bli ärat framför alla andra nationer som det av Herren utvalda folket, och att Jerusalem skulle upphöjas till det världsomfattande rikets huvudstad.VP 294.2

    Jesus grusade deras förhoppningar om världslig storhet. I sin bergspredikan sökte han riva upp det som en falsk uppfostran åstadkommit, och ge sina åhörare en riktig uppfattning om sitt rike och sina egna avsikter. Ändå gick han inte till direkt attack mot folkets villfarelse. Han såg världens misär på grund av synden, men han gav dem därför inte en målande beskrivning av deras armod. Han talade om något som var oändligt mycket bättre än vad de någonsin hade hört talas om. Utan att gå in på deras uppfattning om Guds rike talade han om villkoren för medlemskap i detta rike och lämnade åt dem själva att dra sina egna slutsatser om dess natur. De sanningar han framställde är inte av mindre betydelse för oss, än de var för de folkskaror som följde Jesus. Vårt behov av att lära känna de grundläggande principerna för Guds rike är inte mindre än deras.VP 294.3

    Jesu första ord vid detta tillfälle inrymde välsignelser. Saliga äro de, sade han, som erkänner sin andliga fattigdom och känner sitt behov av frälsning. Evangelium skall förkunnas för de andligt fattiga. Inte för de andligt högmodiga, inte för dem som säger sig vara rika och ingenting behöver skall evangelium uppenbaras, utan för de ödmjuka och botfärdiga. Bara en källa har öppnats till rening för synd, en källa för de andligt fattiga.VP 295.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents