Kom och se!

Kvinnan fylldes av glädje när hon lyssnade till Jesu ord. Den egendomliga upplevelsen var nästan överväldigande. Hon lämnade kvar sin kruka och skyndade sig tillbaka till staden för att föra budskapet vidare. Jesus visste varför hon gick. Att hon glömde vattenkrukan var ett tydligt tecken på den verkan hans ord haft. Det var hennes allvarliga önskan om att få det levande vattnet som gjorde att hon glömde sitt ärende vid brunnen och att hon glömde Frälsarens törst som hon hade velat släcka. Med överflödande glädje skyndade hon sig iväg for att meddela andra den livsviktiga undervisning hon hade fått.VP 178.2

“Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?” (Joh. 4:29), sade hon till stadens invånare. Hennes ord väckte deras intresse. Det fanns ett nytt uttryck i hennes ansikte, en förändring i hela hennes uppträdande. De blev intresserade av att få se Jesus. “Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.” — Joh. 4:30.VP 178.3

Där Jesus satt vid brunnen, såg han sädesfält runt omkring, såg deras späda grönska i det strålande solljuset. Med en handrörelse visade han apostlarna på denna vackra scen och använde den som symbol: “I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.” - Joh. 4:35. Under det han talade, såg han på de grupper som närmade sig brunnen. Der var ännu fyra månader kvar till skörden, men här närmade sig en skörd som var mogen att bärgas.VP 178.4