Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Fann dem sovande

    Sov gjorde också Johannes, den älskade aposteln, som hade vilat mot Jesu bröst. Johannes’ kärlek till sin Mästare borde ha kunnat hålla honom vaken. Hans ivriga böner skulle ha blandats med hans älskade Frälsares i denna överväldigande sorgens stund. Frälsaren hade tillbringat hela natten i bön för sina apostlar, att deras tro inte skulle gå om intet. Om Jesus nu skulle fråga Jakob och Johannes, såsom han en gång tidigare hade frågat dem: “Kunnen I dricka den kalk som jag dricker”, skulle de inte ha vågat svara: “Det kunna vi.” — Matt. 20:22.VP 689.2

    Apostlarna vaknade då Jesus talade till dem, men de kunde nästan inte känna igen honom. Själsångesten hade förändrat hans utseende. Jesus vände sig till Petrus och sade: “Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” Apostlarnas svaghet väckte Jesu medkänsla. Han fruktade att de inte skulle kunna hålla ut i den prövning som skulle komma över dem, då han blev förrådd och förd till döden. Han klandrade dem inte utan sade: “Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.” Till och med i sin stora ångest försökte han finna en ursäkt för deras svaghet. “Anden är villig”, sade han, “men köttet är svagt.”VP 689.3

    Åter greps Guds Son av en övermänsklig själsångest. Utmattad och på väg att förlora medvetandet stapplade han tillbaka till den plats, där han tidigare kämpat. Hans lidande blev till och med större än tidigare. När själsångesten kom över honom blev hans svett “såsom blod, droppar, som föllo ned på jorden”. Cypresser och palmer var de tysta vittnena till hans ångest. Från deras grenar föll daggdropparna tungt ned på hans plågade kropp, som om naturen grät över sin Skapare som ensam kämpade mot mörkrets makter.VP 690.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents