Förseglad och bevakad

Det var inte mycket vila de fick på sabbaten. Även om de inte ville gå in över tröskeln hos en icke-jude av fruktan för att bli orenade, rådslog de ändå om Jesu kropp. Han som de hade korsfäst måste förbli död och begravd. Därför “församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus och sade: Herre, vi hava dragit oss till minnes, att den villoläraren sade, medan han ännu levde: ‘Efter tre dagar skall jag uppstå.’ Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom och sedan säga till folket, att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första. Pilatus svarade dem: ‘Där haven I vakt: gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.’” — Matt. 27:62-65.VP 783.2

Prästerna gav anvisningar om hur graven skulle förseglas. En stor sten hade rullats framför ingången. Tvärs över denna sten spändes band vars ändar fästes vid den fasta klippan och förseglades med det romerska sigillet. Stenen kunde inte flyttas utan att förseglingen bröts. En vakt bestående av 100 soldater stationerades därefter omkring graven för att hindra att någon skulle röra vid den. Prästerna gjorde allt de kunde för att behålla Jesu kropp där den hade blivit lagd. Han hade förseglats så tillförlitligt i sin grav, som om han skulle bli kvar där för all framtid.VP 783.3