Förvandlar sinne och liv

Den rättfärdighet som Jesus framhöll, förvandlar sinne och liv så att de överensstämmer med Guds uppenbarade vilja. Människor kan bli rättfärdiga bara om de tror på Gud och underhåller en levande gemenskap med honom. Då kommer sann gudsfruktan att höja våra tankar och förädla livet. Då kommer även religionens yttre former att motsvara den kristnes inre renhet. De ceremonier som är förknippade med gudstjänsten blir inte meningslösa riter, lika dem som utövades av de hycklande fariséerna.VP 305.1

Jesus tar upp de tio buden var för sig och förklarar bredden och djupet av deras krav. I stället för att ens i minsta mån mildra kravet visar han hur vittomfattande dessa principer är, och avslöjar judarnas ödesdigra misstag i deras endast skenbara lydnad. Han förklarar att man genom den onda tanken eller genom den lättsinniga blicken överträder Guds lag. Den som gör sig skyldig till den minsta orättfärdighet bryter lagen och sänker sin egen moraliska nivå. Mord existerar först i tankarna. Den som ger hatet rum i sitt sinne går in på mördarens väg och det offer han frambär, är en styggelse inför Gud.VP 305.2

Judarna behärskades även hämndgirig anda. I sitt hat mor romarna gav de uttryck åt en hård förkastelsedom och gladde det ondas furste genom att uppenbara hans egenskaper. Därigenom förberedde de sig för att utföra det fruktansvärda brott som han ledde dem till. I fariséernas religiösa liv fanns ingenting som gjorde deras religion tilldragande för de kringboende folken. Jesus bad dem att inte bedra sig själva med tanken att det var tillåtet för dem att hysa upprorskänslor mot förtryckarna och att ge näring åt en längtan att hämnas deras förseelser.VP 305.3

Visserligen finns det en vrede som är berättigad även för Kristi efterföljare. När de ser att Gud vanäras och hans intressen råkar i vanrykte, när de ser oskyldiga förtryckas, skakas de av en rättmätig vrede. En sådan vrede som springer fram ur moralisk känslighet, är inte synd. Men de som vid varje förmodad provokation känner sig fria att hysa vrede och hämndkänslor, öppnar sina sinnen för fienden. Bitterhet och hätskhet måste bannlysas, om vi skall kunna leva i harmoni med himmelen.VP 306.1

Frälsaren går längre, än så. Han säger: “Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.” Många är ivriga i sin gudstjänst, samtidigt som det mellan dem och deras bröder råder olyckliga konflikter som kunde lösas. Gud fordrar av dem att de skall göra allt som står i deras makt för att återställa enigheten. Innan de gör detta, kan han inte godta deras gudstjänst. En kristens plikt i detta avseende har klart framställts.VP 306.2

Gud ger sina välsignelser åt alla. “Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.” “Han är mild mot de otacksamma och onda.” — Luk. 6:35. Han uppmanar oss att likna honom. “Välsignen dem som förbanna eder”, sade Jesus, och “älsken edra ovänner . . . och varen så eder himmelske Faders barn.” Dessa är lagens grundsatser och de är också livets källsprång.VP 306.3

Guds ideal för sina barn är högre än den djärvaste människas tanke kan nå. “Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” Denna befallning är ett löfte. Avsikten med återlösningsplanen är vår fullständiga befrielse från Satans makt. Kristus skiljer alltid den botfärdige från synden. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar och han har förordnat att den helige Ande skall ges åt varje ångerfull människa för att bevara henne från synd.VP 306.4

Frestarens medel och makt kan inte anföras som ursäkt för en orätt handling. Satan jublar när han hör Kristi bekännare försöka ursäkta sig med sina karaktärssvagheter. Det är dessa ursäkter som leder till synd. Det finns ingen ursäkt för synd. Ett helgat sinne och ett Kristus-likt liv är något som varje botfärdig, troende kristen kan få uppleva.VP 306.5

En kristen karaktärs ideal är likhet med Kristus. Liksom Människosonen var fullkomlig i sitt liv, så skall hans efterföljare vara fullkomliga i sitt liv. Jesus blev lik sina bröder i allt. Han blev människa, såsom vi är människor. Han kände hunger och törst och han blev trött. Han återhämtade krafter då han åt och blev utvilad när han fick sova. Han delade människornas öde och ändå var han Guds syndfrie Son. Han var Gud i människogestalt. Hans sätt att leva skall bli vårt. Herren säger om dem som tror på honom: “Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” — 2 Kor. 6:16.VP 307.1