Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hans läkande makt

    Av alla de sjukdomar som förekom i Orienten var spetälska den mest fruktade. Den var obotlig och smittsam. Dess fruktansvärda verkan på sina offer fyllde även de modigaste med skräck. Bland judarna betraktades den som en straffdom för synd och därför kallades den “slaget” eller “Guds finger”. Eftersom den gick så på djupet, var så outplånlig och dödlig, betraktades den som en bild av synden. Enligt lagritualen förklarades den spetälske som oren. I likhet med den som redan var död, uteslöts han från samhällets gemenskap. Vadhelst han rörde vid blev orent. Luften besmittades av hans andedräkt. Den som misstänktes för att ha sjukdomen, måste framträda inför prästerna som skulle undersöka honom och avgöra hans öde. Om deras dom löd på spetälska, avskildes han från sin familj och uteslöts ur Israels församling och dömdes till att umgås endast med sådana som redan drabbats av sjukdomen. Lagen var omutlig i sitt krav. Inte ens konungar eller härskare utgjorde något undantag. En monark som angreps av denna fruktansvärda sjukdom, måste avstå från spiran och fly bort ur samhället.
    Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 8:2-4; 9:1-8, 32-34; Markusevangeliet 1:40-45; 2:1-12; Lukasevangeliet 5:12-28.
    VP 251.1

    Utdriven från sina vänner och sin släkt måste den spetälske bära sjukdomens förbannelse. Det var hans plikt att tillkännage sin egen misär, riva sönder sina kläder och ropa högt för att varna alla för att komma för nära hans smittfarliga kropp. Ropet: “Oren, oren” som ljöd med sorgmodig stämma från de ensamma utstötta, var en signal som väckte fruktan och vämjelse.VP 251.2

    I de trakter där Jesus verkade fanns det många av dessa sjuka. Ryktet om hans arbete och underverk nådde dem och tände hos dem en gnista av hopp. Sedan profeten Elias dagar hade ett sådant under som att en spetälsk blivit botad, aldrig förekommit. De vågade därför inte vänta att Jesus skulle göra vad han hittills inte hade gjort för någon annan. Där fanns emellertid en som hade börjat hoppas. Ändå visste han inte hur han skulle kunna komma i kontakt med Jesus. Hur skulle han kunna nå Botaren, utestängd som han var från allt umgänge med sina medmänniskor? Han ifrågasatte dessutom om Jesus verkligen ville hjälpa honom. Skulle han stanna och låta sin uppmärksamhet riktas mot en som man trodde hade drabbats av Guds straffdom? Skulle han inte som fariséerna och även läkarna uttala en förbannelse över honom och varna honom för att komma för nära de platser där människor bodde och levde? Han tänkte på allt han hade hört om Jesus. Ingen som sökte hans hjälp hade blivit avvisad. Den stackars mannen beslöt sig för att söka finna Frälsaren. Även om han inte fick komma in i städerna, kunde det ju finnas en möjlighet att han skulle kunna träffa honom på en eller annan byväg ute på bergssluttningarna eller sammanträffa med honom när han undervisade utanför städerna. Svårigheterna var stora, men att träffa Jesus var hans enda hopp.VP 251.3

    Den spetälske får veta var Frälsaren finns. Jesus undervisar vid sjön och folket samlas omkring honom. Där den spetälske står på långt avstånd, uppfångar han några få ord från Frälsaren. Han ser honom lägga sin hand på sjuka. Han ser lama, blinda och döende människor resa sig upp med återvunnen hälsa och tacka Gud för sitt tillfrisknande. Hans tro och förhoppningar blir starkare. Han drar sig allt närmare och närmare den församlade folkskaran. De försiktighetsmått han måste iaktta, faran att sprida smitta och den fruktan och avsky varmed alla människor betraktade honom, allt detta är nu glömt. Kvar står endast hoppet om att bli botad.VP 252.1

    Hans utseende är motbjudande. Sjukdomen har fått ett fruktansvärt grepp om honom. Hans härjade kropp är hemsk att se. När folket får se honom, drar de sig tillbaka med förskräckelse. De nästan trampar ned varandra i sin iver att undvika att komma för nära honom. En del försöker förmå honom att inte närma sig Jesus, men förgäves. Han varken hör eller ser dem. Deras tillmälen och förbannelser är bortkastade på honom. Han ser endast Guds Son. Han hör endast den röst som ger den döende nytt liv. Han tränger sig fram och kastar sig ned för Jesu fötter med ropet: “Herre, vill du, så kan du göra mig ren!”VP 252.2

    “Jag vill, bliv ren”, svarade Jesus, och lade sin hand på honom. — Matt. 8:2, 3.VP 253.1

    Ögonblickligen skedde en markant förändring med din spetälske. Hans kropp blev frisk, hans nerver återfick sin känselförmåga och hans muskler blev spänstiga. Den grova, skorviga huden som är utmärkande för spetälska, försvann, och en mjuk och skär hud, som på ett friskt barn, tog dess plats.VP 253.2

    Jesus uppmanade mannen att inte för någon tala om vad som hade skett utan genast gå och offra ett tackoffer i templet. Ett sådant offer kunde inte frambäras, förrän prästerna undersökt mannen och förklarat honom vara frisk från sjukdomen. Hur ovilliga de än var att fullgöra en sådan tjänst kunde de ju inte undandra sig sin skyldighet.VP 253.3

    Det sätt på vilket Bibeln återger Jesu ord visar vilken vikt han lade vid nödvändigheten av tystnad och snabb handling.VP 253.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents