Vad ville han säga?

Det hade förvånat apostlarna att Jesus förbannade fikonträdet. Det tycktes dem så främmande för hans metoder och beteende. Ofta hade de hört honom säga, att han inte hade kommit för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. De påminde sig hans ord: “Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” — Luk. 19:10. Sina stora underverk hade han utfört för att återställa, aldrig för att fördärva. Apostlarna kände honom bara som Återställaren, Botaren. Denna handling var ensam i sitt slag. Vad var avsikten med den?, undrade de. Gud “har lust till nåd”. “Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag har ingen lust till den ogudaktiges död.” Att fördärva och fördöma är för honom “ett förunderligt arbete”. (Mika 7:18; Hes. 33:11; Jes. 28:21.) Men det är av kärlek och välvilja som han lyfter framtidens slöja och uppenbarar för människorna, vad följderna blir av ett liv i synd.VP 576.2

Förbannandet av fikonträdet var en liknelse som framställdes i handling. Detta ofruktsamma träd som skröt med sitt anspråksfulla lövverk inför Jesus, var en symbol på den judiska nationen. Frälsaren ville göra klart för sina apostlar vad som var orsaken till Israels dom och att de inte kunde undgå den. Därför gav han trädet moraliska egenskaper och gjorde det till en tolkare av gudomlig sanning. Judarna var avskilda från alla andra folkslag och bekände sig lyda Gud. Han hade särskilt gynnat dem. De gjorde anspråk på att äga rättfärdighet framför varje annat folk. Men de hade fördärvats av kärlek till världen och av girighet efter vinning. De skröt över sin kunskap, men de var okunniga om Guds krav. De var behärskade av hyckleri. Liksom det ofruktbara trädet lyfte de sina prunkande grenar högt, till utseendet frodiga och vackra, men det gav inte någon frukt, “utan endast blad”. Den judiska religionen med sitt praktfulla tempel, sitt heliga altare, sina mitraklädda präster och intrycksfulla ceremonier utgjorde i sanning ett vackert yttre skådespel, men ödmjukhet, kärlek och välgörenhet saknades.VP 576.3