Uppstod i triumf

En jordbävning markerade det ögonblick då Kristus uppgav sitt jordiska liv och en annan jordbävning bekräftade det ögonblick då han i triumf återtog det. Han som hade övervunnit döden och graven, kom nu ut från graven som segerherre, under det att jorden rämnade, blixtarna flammade och åskan dundrade. När han kommer tillbaka till jorden skall han komma “icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva”. (Hebr. 12:26.) “Jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp.” “Himmelen själv hoprullas som en bokrulle”, “himlakropparna upplösas av hetta och jorden och de verk, som äro därpå brännas upp”, “men för sitt folk är Herren en tillflykt och för Israels barn ett värn.” — Jes.24:20; 34:4; 2 Petr. 3:10; Joel 3:16.VP 786.1

Vid Jesu död hade soldaterna sett jorden vid middagstiden insvepas i mörker, men vid uppståndelsen såg de änglarnas härlighet upplysa natten och hörde himmelens invånare sjunga med stor glädje och triumf: Du har övervunnit Satan och mörkrets makter, du har uppslukat döden i seger.VP 786.2

Jesus kom förhärligad ut ur graven. Den romerska vaktstyrkan såg honom. Deras blickar var som fastnaglade vid honom som de nyss hade hånat och plågat. I detta förhärligade väsen såg de fången som de hade sett i domsalen, den som de hade klätt i törnekronan. Detta var han som hade överlämnat sig utan motstånd åt Pilatus och Herodes, han som låtit sin kropp sönderslitas av fruktansvärda piskslag. Detta var han som hade spikats vid korset, och det var åt honom som prästerna och rådsherrarna fulla av självtillfredsställelse hade skakat på huvudet och sagt: “Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.” — Matt. 27:42. Det var han som de hade lagt i Josefs nya grav. Befallningen från himmelen hade löst fången. Bergmassiv staplade ovanpå varandra över hans grav skulle inte ha kunnat hindra honom från att komma ut.VP 786.3