Mognande skörd

“Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.” — Joh. 4:36, 37. Här avser Jesus den helgade tjänst som de utför för Gud som tar emot evangelium. De skall vara hans levande redskap. Han väntar att de skall göra personlig tjänst för honom. Vare sig vi sår eller skördar verkar vi för Gud. En sår säden, en annan skördar och både den som sår och den som skördar får sin lön. De gläds tillsammans över lönen för sin möda.VP 179.1

Jesus sade till apostlarna: “Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven gått in i deras arbete.” — Joh. 4:38. Frälsaren såg framåt mot den stora skörden på pingstdagen. Apostlarna skulle inte betrakta detta som resultat av deras eget arbete. De hade gått in i andra människors arbete. Ända sedan Adams fall hade Jesus överlåtit Ordets förkunnande till sina utvalda tjänare, för att människor skulle få del av det. En osynlig hjälpare, ja, en allsmäktig kraft hade arbetat stilla, men effektivt för att åstadkomma skörden. Guds nåds regn och solljus hade getts för att uppfriska och ge näring åt sanningens utsäde. Jesus skulle snart vattna säden med sitt eget blod. Hans apostlar hade förmånen att vara Guds medarbetare. De samarbetade med Jesus och med forntidens heliga män. Genom den helige Andes utgjutande på pingstdagen skulle tusentals bli omvända på en dag. Detta var frukten av det som Jesus hade sått, skörden av hans arbete.VP 179.2

I de ord som talades till kvinnan vid brunnen hade en god säd blivit sådd och hur snabbt kom inte skörden. Samariterna kom och lyssnade till Jesus och trodde på honom. De trängde sig samman omkring honom vid brunnen. De ställde många frågor till honom och tog ivrigt emot hans förklaringar till många saker som hade varit dunkla för dem. Under det att de lyssnade började deras villrådighet att skingras. De liknade människor som befann sig i stort mörker men som plötsligt upptäckte en ljusstråle, som de följde till dess att de hade funnit dagsljuset. Men de lät sig inte nöja med denna kortvariga gemenskap. De var ivriga att få höra mer och ville också att deras vänner skulle få höra denne säregne lärare. De inbjöd honom till sin stad och övertalade honom att följa med dem. Under två dagar uppehöll ban sig i Samarien, och många fler trodde på honom.VP 179.3

Fariséerna hade föraktat Jesus för hans enkelhet. De fäste inte något avseende vid hans underverk utan krävde ett tecken på att han var Guds Son. Samariterna bad inte om något tecken och Jesus gjorde inga underverk bland dem utöver det att han inför kvinnan vid brunnen uppenbarade hennes livs hemligheter. Ändå tog många emot honom. I sin nya glädje sade de till kvinnan: “Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.” — Joh. 4:42.VP 180.1