De hade varit övertygade

Då prästerna och rådsherrarna första gången kom till Jesus hade de känt sig övertygade på samma sätt. De var då djupt rörda och tanken tvingade sig på dem: “Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar.” Men de hade undertryckt den helige Andes överbevisning. Nu var de förargade över att rättstjänarna kommit under denne hatade galilés inflytande. De utropade: “Haven nu också I blivit förvillade? Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? Nej, men detta folk, sam icke känner lagen, det är förbannat.”VP 458.3

De för vilka sanningens budskap förkunnas, frågar sällan: “Är det sant?” utan “Vem är det som förkunnar det?” Skaror av människor värdesätter budskapet efter antalet av dem som tar emot det. Frågan är alltjämt: “Har någon av de lärda männen eller de religiösa ledarna trott på det?” Människor ställer sig inte välvilliga till verklig gudsfruktan nu mer än på Jesu tid. De söker alltjämt efter jordiska fördelar men försummar de eviga rikedomarna. Det är inte något bevis mot den bibliska sanningen att något större antal människor inte står färdiga att godkänna den eller att den inte tas emot av världens stora män eller ens av de religiösa ledarna.VP 458.4

Åter började prästerna och rådsherrarna lägga planer för att gripa honom. De framhöll, att om han finge behålla friheten längre, skulle han dra folket bort från deras lagligt tillsatta ledare. Den enda tillförlitliga åtgärden vore att utan dröjsmål tysta ned honom. När diskussionen pågick som livligast hejdades de plötsligt. Nikodemus frågade: “Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt, vad han förehar?”VP 459.1