Uppfylld förväntan

För att Ikläda sig mänsklig gestalt fick härlighetens Konung stiga “djupt” ned. Torftig och motbjudande var hans jordiska omgivning. Hans härlighet beslöjades, för att det majestätiska i hans hållning och gestalt inte skulle bli föremål för uppmärksamhet. Han avstod från all yttre glans. Rikedom, världslig ära och storhet kan aldrig frälsa en människa från döden. Jesus ville inte att någonting tilldragande av jordiskt slag skulle komma människor att ställa sig på hans sida. Bara skönheten i det himmelska budskap han förkunnade, skulle få påverka dem som ville följa honom. Messias’ framträdande och egenskaper hade för länge sedan blivit förutsagda i profetian, och han ville att människorna skulle ta emot honom på vad Guds ord sade om honom.
Kapitlet bygger på Lukasevangeliet 2:1-20.VP 36.1

Änglarna hade förundrat sig över återlösningens härliga plan. De iakttog vad som hände för att se hur Guds folk skulle ta emot Guds Son, då han kom i mänsklig gestalt. Änglar besökte det utvalda folkets land. Andra folkslag höll sig till fabler och tillbad falska gudar. Till det land där Guds härlighet hade blivit uppenbarad och där profetians ljus hade lyst, kom änglarna. Osynliga kom de till Jerusalem, till dem som hade getts förmåga att tolka de heliga skrifterna, till prästerna i Guds hus. Att tiden var nära för Befriarens ankomst hade redan blivit förkunnat för prästen Sakarias, under det att han förrättade sin tjänst vid altaret. Förelöparen var redan född. Dennes uppgift hade bekräftats genom underverk och profetior. Budskapet om hans födelse och om den säregna betydelsen av hans uppdrag hade spritts vida omkring. Men Jerusalem förberedde sig inte för att bjuda sin Återlösare välkommen.VP 36.2

Med förvåning betraktade de himmelska sändebuden likgiltigheten hos det folk, som Gud hade kallat till att meddela världen den heliga sanningens ljus. Den jodiska nationen hade blivit bevarad som ett vittne om att Kristus skulle födas av Abrahams ätt och av Davids stam. Ändå visste de inte att hans ankomst nu var nära. I templet pekade morgon och aftonoffren dagligen fram mot Guds Lamm. Ändå gjordes inte heller här någon förberedelse för at ta emot honom. Folkets präster och lärare visste inte att tidsåldrarnas största händelse stod för dörren. De mumlade sina meningslösa böner och utförde ceremonierna i gudstjänsten för att bli sedda av människor. Men under sin strävan efter rikedom och världslig ära var de inte förberedda på Messias’ framträdande. Samma likgiltighet rådde överallt i Israels land. Egoistiska och världsligt sinnade människor förblev oberörda av den fröjd som genomströmmade hela himmelen. Bara några få längtade efter att få se den Osynlige. Till dessa kom himmelens ambassadörer.VP 37.1