Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Tecknet

    “Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus’ område och tog vägen över Sidon och kom genom Dekapolis’ område till Galileiska sjön.” — Mark. 7:31.
    Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 15:29-39; 16:1-12; Markusevangeliet 7:31-37; 8:1-21.
    VP 403.1

    Det var i trakterna omkring Dekapolis som de två gerasenerna hade blivit botade. Förskräckta över att svinhjorden hade gått under hade folket här tvingat Jesus att dra bort från deras område. Men de hade lyssnat till de två budbärare som han lämnat kvar och det väckte en önskan hos dem om att få träffa honom. Då han kom tillbaka till denna trakt samlades en stor skara omkring honom, och några kom till honom med en man som var döv och hade svårt för att tala. Jesus botade inte mannen bara med ett ord såsom han brukade göra. Han tog honom med sig bort ifrån folkskaran, stack sina fingrar in i hans öron och rörde vid hans tunga. Och då han såg upp mot himmelen suckade han vid tanken på de öron som inte ville öppna sig för den frälsande sanningen och de tungor som vägrade att erkänna Återlösaren. Med orden: “Upplåt dig”, återfick mannen sin förmåga att kunna tala. Utan hänsyn till förbudet att inte säga något till någon om det, berättade han om sitt botande.VP 403.2

    Jesus gick upp på ett berg. Där samlade sig en stor skara människor omkring honom. De förde med sig sina sjuka och lade ner dem för hans fötter. Han botade dem alla, och folket, som tillbad avgudar, lovsjöng Israels Gud. Under tre dagar fortsatte de att samlas omkring Frälsaren. Om natten sov de under bar himmel. Om dagen samlade de sig, ivriga att få höra Jesu ord och se vad han gjorde. Då tre dagar hade gått hade de ätit upp all mat de hade med sig. Jesus ville inte sända hem dem hungriga och sade därför till sina medarbetare att ge dem mat. Apostlarna visade på nytt sin otro. I Betsaida hade de sett hur deras lilla förråd med Jesu välsignelse hade räckt till för att mätta folkskarorna, och ändå kom de nu inte med allt de hade. De trodde inte på hans makt att föröka det så, att det skulle räcka för de hungriga skarorna. Därtill kom att de som han hade mättat i Betsaida, var judar. De här var avgudadyrkare. Judiska fördomar hade ännu ett starkt grepp om apostlarna och de svarade Jesus: “Varifrån skola vi här i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk.” Men de lydde honom och kom med vad de hade, sju bröd och två fiskar. Folkskaran fick mat och sju stora korgar blev över. Fyra tusen män förutom kvinnor och barn hade fått mat och Jesus sände sedan iväg dem glada och tacksamma.VP 403.3

    Därefter steg han i en båt tillsammans med apostlarna och for över sjön till Magadans område i södra änden av Gennesaret-slätten. Här på gränsen till Tyrus och Sidon hade han blivit uppmuntrad av den tillitsfulla förtröstan som den syrofeniciska kvinnan hade visat honom. Folket i Dekapolis som tillbad avgudar, hade tagit emot honom med glädje. Nu steg han åter iland i Galiléen. Här hade hans kraft på ett slående sätt uppenbarats. Här hade de flesta av hans barmhärtighetsgärningar utförts och här hade han undervisat. Ändå möttes han med föraktfull otro.VP 404.1

    Representanter för de rika och högdragna sadducéerna, som var prästernas parti, nationens aristokrater och skeptiker, hade anslutit sig till en deputation av fariséer. Det rådde bitter fiendskap mellan de två grupperna. Sadducéerna försökte vinna ockupationsmaktens gunst för att kunna upprätthålla sin egen position och auktoritet. Fariséerna å andra sidan underhöll folkets hat mot romarna och längtade efter den tid, då de skulle kunna kasta av sig förtryckarnas ok. Men fariséerna och sadducéerna förenade sig nu emot Jesus. Lika söker lika, och varhelst det onda existerar ingår det förbund med det onda för att bekämpa det goda.VP 404.2

    Nu kom fariséerna och sadducéerna till Jesus och bad om ett tecken från himmelen. Då Israel på Josuas tid drog ut i strid mot kananiterna vid Bet-Horon hade solen på ledarens befallning stått stilla till dess att segern hade vunnits. Många liknande händelser hade inträffat i deras historia. De begärde nu att Jesus skulle utföra något liknande. Men sådana tecken var inte vad judarna behövde. Något enbart yttre tecken skulle inte kunna göra dem någon nytta. Vad de behövde var inte intellektuell upplysning utan andlig förnyelse.VP 404.3

    Åh, ni hycklare sade Jesus: “Om himmelens utseende förstån I att döma.” Genom att studera himlen kunde de förutsäga vädret. “Men om tidernas tecken kunnen I icke döma.” Jesu egna ord, som talades i den helige Andes kraft och överbevisade dem om synd, var det tecken som Gud hade gett till deras frälsning. Och tecken direkt från himmelen hade också getts för att bekräfta Jesu Kristi uppdrag. Änglarnas sång för herdarna, stjärnan som vägledde de vise männen, duvan och rösten från himmelen vid hans dop, allt detta vittnade om honom.VP 405.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents