Försåtliga intriger

De planer som rabbinerna så ivrigt arbetade för att sätta i verket, hade sitt ursprung från en helt annan rådsförsamling än Sanhedrin. Efter det att Satan misslyckades att övervinna Jesus i öknen, samlade han sina styrkor för att motarbeta honom i hans verksamhet och om möjligt göra hans uppdrag om intet. Vad han inte kunde uppnå genom direkt personlig insats, beslöt han att genomföra genom strategi. Omedelbart efter det att han hade dragit sig tillbaka efter kampen i öknen, utarbetade han i samråd med sina allierade änglar planer att förblinda judafolket ännu mer, så att de inte skulle känna igen sin Återlösare. Han lade planer att verka genom sina mänskliga redskap inom den religiösa världen och att genomsyra den med sitt eget hat mot den bibliska sanningens förkämpar. Han ville förmå dem att förkasta Jesus och att göra livet så bittert för honom som möjligt, i förhoppning om att göra honom missmodig, när han försökte fullfölja sitt uppdrag. Så blev ledarna i Israel Satans redskap i striden mot Frälsaren.VP 194.1

Jesus hade kommit för att “låta sin lag komma till makt och ära”. (Jes. 42:21.) Han skulle inte nedvärdera lagen utan snarare upphöja den. Bibeln säger: “Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden.” — Jes. 42:4. Han hade kommit för att befria sabbaten från de skriftlärdes betungande förbud som hade gjort den till en förbannelse i stället för en välsignelse.VP 194.2

Därför valde han att utföra botandet av den lame vid Betesda på en sabbat. Han kunde lika gärna ha botat den sjuke mannen på vilken som helst annan dag. Han kunde också ha gjort honom frisk utan att säga till honom att ta sin säng och bära bort den. Detta skulle emellertid inte ha gett honom det tillfälle han avsåg. En klok avsikt låg bakom varje enskild handling i Jesu liv på jorden. Allt vad han gjorde var betydelsefullt i sig självt, liksom den undervisning som låg däri. Bland de lidande vid dammen utvalde han det svåraste fall på vilket han använde sin helande makt. Han bad dessutom mannen att bära sin säng genom staden för att ge offentlighet åt det förunderliga som hade utförts med honom. Detta skulle väcka frågan om vad som var lovligt att utföra på sabbaten och öppna vägen för Jesus att angripa judarnas restriktioner ifråga om Herrens dag och att förklara att deras traditioner inte behövde följas.VP 195.1

Jesus sade till dem att det stod i överensstämmelse med sabbatsbudets anda att hjälpa de lidande. Det stod också i överensstämmelse med det arbete som utfördes av Guds änglar, när de ständigt far upp och ned mellan himmelen och jorden för att tjäna lidande människor. Jesus förklarade: “Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.” Alla dagar hör Gud till och på dem skall hans planer för människorna förverkligas. Om judarnas tolkning av lagen var riktig, måste Gud ha handlat fel, när han styrkt och uppehållit allt levande, allt sedan han först lade jordens grundvalar. Då skulle han, som sade att allt var mycket gott, när han såg på allt han hade gjort, vara tvungen att sätta punkt för sitt arbete. Därmed skulle universums jämna gång hejdas, eftersom han instiftat sabbaten till ett minne av skaparverkets fullbordan.VP 195.2

Skulle Gud förbjuda solen att utföra sin uppgift på sabbaten och avskära dess livgivande strålar från att värma jorden och ge växtligheten näring? Måste solsystemen stå stilla under denna heliga dag? Skulle han befalla de små bäckarna att upphöra att bevattna mark och skog, och befalla havets vågor att avbryta sin ständigt växlande ebb och flod? Måste säden stanna i sin växt och trädens mognande klasar vänta med utvecklingen av sin färgprakt? Måste träden upphöra att skjuta skott och blommorna att slå ut i blom på sabbaten?VP 195.3

I så fall skulle människorna gå miste om jordens frukter och alla de glädjeämnen som gör livet behagligt. Naturen måste fortsätta sin oföränderliga gång. Gud skulle inte kunna hålla sin hand tillbaka ett ögonblick utan att människan skulle försmäkta och dö. Människorna har också en gärning att utföra på denna dag. Livets nödvändiga göromål måste föras. De sjuka måste vårdas och de nödlidande hjälpas. Den som försummar att lindra lidandet på sabbaten, kommer inte att bli betraktad som oskyldig. Guds heliga vilodag skapades för människans skull. Barmhärtighetens gärningar står i full överensstämmelse med denna avsikt. Gud vill inte att någon av dem han skapat skall utsättas för smärta en enda timme, om den kan lindras på sabbaten eller någon annan dag.VP 196.1