Inga skrytsamma anspråk

Alla träden i fruktträdgården var utan frukt, men de träd som inte hade några blad skapade inte någon förväntan och orsakade därför heller ingen besvikelse. Dessa träd var en symbol på hedningarna. De saknade i lika hög grad som judarna gudsfruktan, men de utgav sig inte för att tjäna Gud. De kom inte med några skrytsamma anspråk på godhet. De var blinda för Guds sätt att handla och det som han gjorde. För dem var fikonens tid ännu inte inne. De väntade fortfarande på den dag som skulle skänka dem ljus och hopp. Judarna, som hade fått större välsignelse från Gud, hölls ansvariga för att de avvisade dessa gåvor. De förmåner som de skröt över, ökade endast deras skuld.VP 577.1

Jesus hade kommit hungrig till fikonträdet för att hitta mat. Så hade han också kommit till Israel, ivrig att hos dem finna rättfärdighetens frukter. Han hade varit rundhänt med sina gåvor till dem, för att de skulle bära frukt till välsignelse för världen. Varje tänkbart tillfälle och varje tänkbar förmån hade getts dem. I gengäld sökte han nu deras sympati och samarbete i utförandet av sin nåds uppdrag. Han längtade efter att få se självuppoffring och medkänsla hos dem, iver för Gud och en djup själens hunger efter medmänniskornas frälsning. Om de hade hållit Guds lag, skulle de ha utfört samma oegennyttiga arbete som Jesus utförde. Kärleken till Gud och människor förmörkades av stolthet och självgodhet. De drog själva fördärv över sig genom att vägra att tjäna andra. De sanningens skatter som Gud hade anförtrott dem, skänkte de inte till världen. I det ofruktbara fikonträdet kunde de ha läst både sin synd och sitt straff. Fikonträdet, som stod där vissnat på grund av Frälsarens förbannelse, förtorkat och avlövat, dött ända ned i rötterna, visade vad det judiska folket skulle bli, när Guds nåd hade lämnat dem. Eftersom de vägrade att dela med sig av välsignelsen, skulle de inte längre få ta emot den. “Det har blivit ditt fördärv, o, Israel.” — Hos. 13:9.VP 577.2

Varningen gäller för alla tider. Att Jesus förbannade det träd som hans egen makt hade skapat, står som en varning till alla församlingar och alla kristna. Ingen kan efterleva Guds lag utan att tjäna andra. Men det finns många som inte lever i överensstämmelse med Kristi barmhärtiga, osjälviska liv. Många som betraktar sig som utmärkta kristna, inser inte vari tjänst för Gud består. De planerar och studerar för att tillfredsställa sig själva. De handlar endast med tanke på det egna jaget. Tiden har värde för dem bara om de kan samla något åt sig själva. I alla livets angelägenheter är detta deras syfte. Inte för andra utan för sig själva tjänar de. Gud skapade dem till att leva i en värld där oegennyttig tjänst skulle utföras. Hans avsikt var att de skulle hjälpa sina medmänniskor på varje tänkbart sätt. Men det egna jaget hade blivit så stort att de inte kunde se något annat. De har inte någon gemenskap med mänskligheten. De som lever för jaget, liknar fikonträdet som gjorde alla tänkbara anspråk, men saknade frukt. De iakttar gudstjänstens former, men utan ånger eller tro. Till bekännelsen respekterar de Guds lag, men lydnaden saknas. De säger ett, men gör ett annat. I den dom som uttalades över fikonträdet, avslöjar Jesus hur avskyvärd denna tomma bekännelse är i hans ögon. Han förklarar att en uppriktig syndare är mindre värd straff än den som bekänner sig tjäna Gud, men som inte bär någon frukt till hans ära.VP 578.1

Liknelsen om fikonträdet gavs före Jesu besök i Jerusalem. Den hade en direkt anknytning till den undervisning han gav, då han förbannade det ofruktbara trädet. Vingårdsmannen bad för det ofruktbara trädet: Låt det bli stående ytterligare ett år, så att jag får tillfälle att gräva omkring det och vårda det, så kanske det kommer att bära frukt. Men om det inte hjälper, kan du sedan hugga ned det. Man skall ge det ofruktbara trädet ökad omsorg. Man skall ge det alla fördelar. Om det fortsätter att vara utan frukt, kan ingenting rädda det från undergång. Liknelsen förutsade inte någonting om resultatet av vingårdsmannens arbete. Det berodde på de människor till vilka Jesus riktade sina ord. Det ofruktbara trädet var en beskrivning på dem som lyssnade. Det ankom på dem att bestämma sitt eget öde. De fick varje fördel som Gud kunde ge dem. Men de ökade välsignelserna blev dem till ingen nytta. När Jesus förbannade det ofruktbara fikonträdet, avslöjades resultatet. Det hade bestämt sin egen undergång.VP 578.2