Påminnelse om Faderns egenskaper

Men när judarna skilde sig från Gud och inte ville ta emot Kristi rättfärdighet genom tron, förlorade sabbaten sin betydelse för dem. Satan sökte upphöja sig själv och dra människorna bort från Kristus. Han sökte också förändra vilodagen, därför att den var ett tecken på Kristi makt. Judarnas ledare förverkligade Satans avsikter genom att belasta Guds sabbatsdag med betungande förordningar. På Jesu tid hade sabbatsfirandet blivit så förvänt, att det bara återspeglade själviska och godtyckliga människors karaktär i stället för att vara en påminnelse om den kärleksfulle himmelske Faderns egenskaper. De skriftlärde framställde faktiskt Gud som om han hade gett lagar som det var omöjligt för människor att lyda. De förledde folket till att uppfatta Gud som en tyrann och att anse att sabbatens helighållande, enligt hans krav, gjorde människorna grymma och hårdhjärtade. Det var Jesu uppgift att undanröja dessa missuppfattningar. Även om de skriftlärde vaktade på honom med obönhörlig fiendskap, sökte han inte ens skenbart ge vika för deras fordringar, utan gick sin väg rakt fram och firade sabbaten i överensstämmelse med Guds lag.VP 277.1

En sabbat gick Jesus och hans apostlar genom ett moget sädesfält, när de återvände från den plats där de tillbedit. Eftersom Jesus hade fortsatt med sitt arbete till sent på eftermiddagen, blev apostlarna hungriga. Medan de gick genom fältet började de rycka av ax och gnugga dessa mellan händerna och äta. En vanlig dag skulle detta inte ha väckt något uppseende, eftersom man hade rätt att ta vad man behövde för att stilla sin hunger, när man gick genom ett sädesfält, en fruktträdgård eller en vingård. (Se 5 Mos. 23:24, 25.) Men att göra detta på en sabbat ansågs vara en vanhelgande handling. Att rycka av axen betraktades då som ett slags skördearbete. Men inte nog därmed, att gnugga dem i händerna betraktades som ett slags tröskning. Alltså var apostlarnas handling enligt de skriftlärdes uppfattning ett dubbelt brott.VP 277.2

Genast var spionerna framme och klagade på Jesus: “Se, dina lärjungar göra, vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.”VP 278.1

När Jesus vid Betesda blev anklagad för sabbatsbrott försvarade han sig genom att åberopa sitt förhållande till Gud som hans Son. Han förklarade då att han arbetade i samförstånd med sin Fader. När hans medarbetare nu blev anklagade, hänvisade han spionerna till händelser ur Gamla Testamentet, till handlingar som utförts på sabbaten av sådana som stod i Guds tjänst.VP 278.2

De judiska lärarna var stolta över sin kunskap i Skrifterna. I Frälsarens svar till dem fanns en underförstådd tillrättavisning för deras okunnighet i de Heliga Skrifterna.VP 278.3

“Haven I icke läst”, sade han, “om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga: huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt . . . fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?” “Därefter sade han till dem: ‘Sabbaten blev gjord för människans skull och icke människan för sabbatens skull’.” “Eller haven I icke läst i lagen, att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld? Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.” “Ty Människosonen är herre över sabbaten.” — Luk. 6:3, 4; Mark. 2:27, 28; Matt. 12:5, 6, 8.VP 278.4

Om det var rätt av David att stilla sin hunger genom att äta av det bröd som var avskilt för heligt bruk, då kunde också apostlarna stilla sin hunger genom att plocka ax under sabbatens heliga timmar. För övrigt utförde prästerna i templet mera arbete på sabbaten än på övriga veckodagar. Arbete i samma utsträckning på det världsliga området skulle ha varit sabbatsbrott, men prästernas arbete var en del av Guds uppdrag. De utförde de ceremonier som pekade framåt mot Kristi återlösande makt. Deras arbete stod i överensstämmelse med sabbatens anda. Men nu hade Kristus själv kommit. Apostlarna arbetade för Gud, då de samarbetade med Jesus och det som var nödvändigt att utföra i detta arbete, hade de rättighet att göra på sabbaten.VP 278.5

Jesus ville lära sina efterföljare, såväl som sina fiender, att arbetet för Gud går före allt annat. Avsikten med det som Gud gör här i världen är människans återlösning. Allt det som är nödvändigt att göra på sabbaten för att befrämja detta, står därför i överensstämmelse med sabbatsbudets anda. Sedan gav Jesus eftertryck och auktoritet åt sitt argument genom att förklara, att han var Herre också över sabbaten. Han står över alla frågor och över all lag. Den evige domaren frikände apostlarna från all skuld och åberopade just de lagar som de var anklagade för att ha brutit.VP 278.6