I kraft av högre auktoritet

Jesus sade: »Jag tager icke emot pris av människor.» Vad han ville vinna var inte Stora rådets inflytande eller dess bifall. Han kunde inte vinna någon ära genom att de tog emot honom. Han var beklädd med gudomlig ära och auktoritet. Om han hade velat det, skulle änglarna ha kommit for att hylla honom. Fadern skulle återigen ha vittnat om hans gudom. Men för deras egen skull och av hänsyn till nationen, vilkens ledare de var, ville han att de judiska rådsherrarna skulle förstå vem han var och ta emot de välsignelser som han kom för att meddela dem.Vn 203.1

»Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.» Jesus kom i kraft av Guds auktoritet, var hans avbild, uppfyllde hans Ord och sökte hans ära. Ändå tog Israels ledare inte emot honom. Men när det kom andra som gav sig ut för att äga Jesu sinne, men som ändå lät sig ledas av sin egen vilja och sökte sin egen ära, skulle de komma att bli mottagna. Varför? Därför att den som söker sin egen ära vädjar till önskan om självupphöjelse hos andra. Av sådana anspråk skulle judarna låta sig påverkas. De skulle komma att ta emot falska lärare, därför att dessa smickrade deras stolthet genom att hylla deras föreskrifter och traditioner. Men Jesu undervisning överensstämde inte med deras uppfattning. Den var andlig och krävde uppoffrandet av det egna jaget. Därför ville de inte ta emot den. De hade inte någon närmare gemenskap med Gud. Därför var hans röst genom Jesus en främlings röst för dem.Vn 203.2

Upprepas inte detsamma i vår egen tid. Finns det inte många, till och med religiösa ledare, som förhärdar sig mot den helige Ande, så att det blir omöjligt för dem att känna igen Guds röst? Förkastar de inte Guds ord för att kunna hålla sina egna traditioner vid makt?Vn 203.3

»Trodden I Moses», sade Jesus, »så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» Det var Kristus som hade talat till Israel genom Moses. Hade de lyssnat till den gudomliga rösten som talade genom deras ledare, så skulle de ha känt igen den i Jesu undervisning. Hade de trott Moses, så skulle de också ha trott på honom som Moses skrev om.Vn 204.1

Jesus visste att prästerna och de skriftlärde hade beslutat sig för att röja honom ur vägen. Ändå förklarade han tydligt för dem sin enhet med Fadern och sitt förhållande till världen. De insåg att det inte fanns någon ursäkt för deras motstånd mot honom, men deras mordiska hat avtog dock inte. De greps av fruktan när de såg den överbevisande kraft som åtföljde hans verksamhet. Ändå satte de sig upp emot hans förmaningar och stängde in sig själva i mörker.Vn 204.2

De hade totalt misslyckats i sina försök att undergräva Jesu auktoritet eller omintetgöra den respekt och den upp-märksamhet som folket visade honom och som gjorde många övertygade om riktigheten i hans ord. Rådsherrarna hade själva känt sig stå under stark fördömelse, när han övertygade deras samveten om den skuld de bar på, men detta hade bara ökat deras bitterhet mot honom. De hade bestämt sig för att röja honom ur vägen. De sände ut budbärare över hela landet för att varna folket att Jesus var en bedragare. De sände ut spioner som skulle övervaka honom och rapportera vad han sade och gjorde. Det var inte längre något tvivel om att Frälsaren stod i korsets skugga.Vn 204.3