Om de hade vetat

Hade de vetat att Han som de utsatte för tortyr, hade kommit för att frälsa det av synd drabbade människosläktet från evig undergång, skulle de ha gripits av ånger och skräck. Deras okunnighet utplånade emellertid inte deras skuld, eftersom det var deras förmån att kunna veta sanningen och att ta emot Jesus som sin Frälsare. Några av dem skulle ännu kunna komma att inse sin synd och ångra sig och bli omvända. Andra skulle genom sin obotfärdighet göra det omöjligt för Jesu bön att bli besvarad. Trots detta skulle emellertid Guds syften förverkligas. Jesus tillkämpade sig rätten att bli människornas förespråkare inför sin Fader.Vn 749.2

Denna Jesu bön för sina fiender omfattade hela världen. Den inneslöt varje syndare som hade levat eller skulle komma att leva, från världens begynnelse och till tidens slut. På alla vilar skulden av att ha korsfäst Guds Son. Och alla erbjuds förlåtelse fritt och för intet. »Den som vill» skall få frid med Gud och ärva evigt liv.Vn 749.3

Så snart Jesus hade spikats fast vid korset, lyftes det upp av kraftiga män. Med stor våldsamhet stöttes det ned på den plats som hade gjorts i ordning för det. Detta orsakade Guds Son de svåraste smärtor. Pilatus skrev därefter en inskription på hebreiska, grekiska och latin och lät spika den på korset ovanför Jesu huvud. Där stod det: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.” Denna inskrift irriterade judarna. Vid Pilatus’ domstol hade de ropat: »Korsfäst honom! ... Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” — Joh. 19:15. De hade förklarat att vem som helst som erkände någon annan konung, var en förrädare. Pilatus skrev det som de hade gett uttryck för. Inget annat brott nämndes än det att Jesus var judarnas konung. Inskriptionen var ett faktiskt tillkännagivande av judarnas underkastelse under romarmakten. Den förklarade att vem som helst som skulle göra anspråk på att vara Israels konung, av dem skulle bli dömd till döden. Prästerna hade gått för långt. Då de planerade att röja Jesus ur vägen, hade Kaifas sagt att det var bättre att en människa dog för att rädda nationen. Nu avslöjades deras hyckleri. För att kunna röja Jesus ur vägen hade de till och med varit villiga att offra sin nationella existens.Vn 749.4

Prästerna förstod vad de hade gjort. De bad därför Pilatus om att ändra inskriptionen. De sade: »Skriv icke: ‘Judarnas konung’, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.» Men Pilatus var förargad på sig själv på grund av sin tidigare svaghet och han hyste ett djupt förakt för de avundsjuka och listiga prästerna och rådsherrarna. Han svarade kallt: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»Vn 750.1

Det var en högre makt än Pilatus eller judarna som hade tagit initiativet till att denna inskrift uppsattes över Jesu huvud. Genom Guds försyn skulle den väcka tanken och inspirera till studier i skrifterna. Den plats där Jesus blev korsfäst, låg nära staden. Tusentals människor från alla länder befann sig då i Jerusalem. Inskriptionen som förklarade Jesus av Nasaret som Messias skulle väcka deras uppmärksamhet. Det var en levande sanning, skriven av en hand som Gud hade lett.Vn 750.2

I Jesu lidande på korset uppfylldes profetior. Århundraden före korsfästelsen hade Frälsaren förutsagt den behandling som han skulle utsättas för. Han hade sagt: »Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.» — Ps. 22: 17— 19. Profetian om hans kläder förverkligades, utan att någon rådgjorde sig med den korsfästes vänner eller fiender och utan ingripande från deras sida. Man gav hans kläder till de soldater som spikade honom på korset. Jesus hörde männens diskussion då de delade kläderna emellan sig. Hans livklädnad hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke. Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.”Vn 750.3