Frälsande sanning

I sitt svar till kvinnan sade Jesus: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna — ty frälsningen kommer från judarna.» — Joh. 4:21,22. Jesus hade visat att han var fri från judiska fördomar mot samariterna. Nu försökte han bryta ner samariternas fördomar mot judarna. För att rikta uppmärksamheten på att samariternas tro hade besmittats med avgudadyrkan förklarade han att frälsningens stora sanningar hade blivit anförtrodda åt judarna och att det var från dem Messias skulle utgå. I sina heliga skrifter hade de en klar framställning av Guds väsen och hans rikes grundsatser. Jesus räknade sig som jude, som en av det folk åt vilket Gud hade anförtrott kunskapen om sig själv.Vn 175.4

Nu ville Jesus höja hennes tankar över yttre former, ceremonier och tvistefrågor och därför sade han till henne: »Den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning: ty sådana tillbedjare vill Fadern hava, Gud är ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja i ande och sanning.» — Joh. 4:23, 24.Vn 175.5

Här uttalades samma sanning som Jesus hade uppenbarat för Nikodemus då han sade: »Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” — Joh. 3:3.Vn 176.1

Det är inte genom att söka sig bort till något heligt berg eller till ett heligt tempel som människorna får gemenskap med him-melen. Religionen kan inte begränsas till utvärtes former och ceremonier. Den religion som kommer från Gud är den enda religion som skall leda oss till Gud. För att kunna tjäna honom på rätt sätt måste vi vara födda av den gudomlige Anden. Detta kommer att rena hjärtat och förnya sinnet och därigenom ge oss en förnyad förmåga att lära känna och älska Gud. Det ger oss en villig lydnad mot alla hans bud. Detta är sann tillbedjan. Detta är frukten av den helige Andes verkan. Genom Anden inspireras varje allvarlig bön och sådan bön godtar Gud. Varhelst en människa sträcker sig mot Gud där kommer Andens verkan att bli uppenbar och Gud skall uppenbara sig för en sådan människa. Sådana tillbedjare söker han. Han väntar på att få ta emot dem och göra dem till sina söner och döttrar.Vn 176.2

Under samtalets gång fick kvinnan ett allt starkare intryck av Jesu ord. Aldrig hade hon hört sådana tankar framställas av deras egna präster eller av judarna. När hennes livs förflutna låg blottat inför henne insåg hon sitt stora behov, hon kände sin själs törst, den som Sykarsbrunnens vatten aldrig kunde släcka. Ingenting som hon hittills hade kommit i beröring med hade kommit henne att så känna sin längtan efter någonting högre. Jesus hade visat henne att han kunde läsa hennes livs hemligheter och ändå kände hon att han var hennes vän som hyste kärlek till henne och förbarmade sig över henne. Men fastän själva renheten i hans närvaro fördömde hennes synd, hade han inte sagt något som fördömde henne, utan hade talat till henne om sin nåd som kunde förnya sinnet. Hon började bli övertygad om vem han var och hon började undra: »Kan han vara den länge väntade Messias?» Högt sade hon till honom: »’Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus, när han kommer, skall han för- kunna oss allt.’ Jesus svarade henne: ‘Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde’.” — Joh. 4:25, 26.Vn 176.3

När kvinnan hörde dessa ord väcktes tron till liv i hennes hjärta. Hon godtog detta uttalande från den gudomlige läraren.Vn 177.1

Denna kvinna var nu mottaglig för påverkan. Hon var beredd att ta emot den underbaraste av alla uppenbarelser. Hon var intresserad av skrifterna och den helige Ande hade förberett hennes sinne att ta emot mera ljus. Hon hade studerat löftet i Gamla testamentet: »En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall Herren, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna till.” — 5 Mos. 18:15. Hon längtade efter att kunna förstå denna profetia. Sanningen kastade redan sitt ljus in i hennes själ. Livets vatten, det andliga livet som Kristus ger åt varje törstande människa, hade redan sprungit fram i hennes hjärta. Guds Ande hade redan börjat sitt verk i henne.Vn 177.2

Jesus skulle aldrig ha kunnat tala så öppet med de självrättfärdiga judarna som han kunde göra med denna kvinna. Jesus var långt mer förbehållsam när han talade till judarna. Det som undanhölls judarna och som apostlarna senare blev tillsagda att hålla hemligt, uppenbarades för henne. Jesus såg att hon skulle använda sin kunskap för att låta andra få del av hans nåd. När apostlarna återvände blev de förvånade över att finna sin Mästare i samtal med en kvinna. Han hade inte släckt sin törst och han avbröt inte sitt samtal för att äta den mat som de skaffat. När kvinnan gått uppmanade apostlarna honom att äta. Mästaren satt tyst, som om han var försjunken i hänryckt meditation. Hans ansikte lyste och de drog sig för att störa honom i hans förbindelse med himmelen. Men de visste att han var trött och utmattad. Det var deras plikt att påminna honom om hans fysiska behov. Jesus som såg deras kärleksfulla omsorg sade: »Jag har mat att äta som I icke veten om.” — Joh. 4:32.Vn 177.3

Apostlarna undrade vem som hade fört mat till honom men han förklarade: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” — Joh. 4:34. Jesus gladde sig över att kvinnans samvete hade vaknat. Han såg henne dricka av livets vatten och hans egen hunger och törst var stillad. Fullgörandet av det uppdrag som han lämnat himmelen för att utföra stärkte honom i hans arbete och höjde honom över de mänskliga behoven. Att hjälpa en människa som hungrar och törstar efter sanningen var för honom mera välgörande än mat och dryck. Att göra gott var hans liv. Det var för honom tröst och uppmuntran.Vn 177.4

Vår Frälsare törstar efter att bli igenkänd. Han hungrar efter deras kärlek och sympati för vilka han har utgjutit sitt blod. Hans längtan efter att de skall komma till honom och få liv är så stark, att den inte kan uttryckas i ord. Liksom en mor längtar efter att få ett igenkännande leende från sitt lilla barn som tecken på gryende förstånd, så väntar Kristus att se uttryck av tacksam kärlek som visar att det andliga livet har börjat spira i våra sinnen.Vn 178.1