I fåfäng väntan på hjälp

Till denna högtid kom sådana som plågades av lidande, sådana som var betryckta eller led nöd. Blinda, lama och döva fanns där. Några fördes dit på sängar. Många kom som var för fattiga för att frambära inför Herren ens det ringaste offer, för fattiga till och med för att köpa sig mat och stilla sin hunger. Dessa blev mycket ängsliga på grund av prästernas krav. Prästerna berömde sig av sin fromhet. De gav sig ut för att vara folkets ledare, men de saknade sympati och medkänsla. De fattiga, de sjuka, de döende väntade förgäves på någon hjälp. Deras lidande uppväckte ingen medkänsla hos prästerna.Vn 146.3

När Jesus kom in i templet uppfattade han genast situationen. Han såg den ohederliga handel som försiggick där. Han såg de fattigas bekymmer, då de tänkte på att utan blodsutgjutelse kunde de inte få någon förlåtelse för sina synder. Han såg den yttre förgården till templet förvandlas till en plats för ohederliga affärer. Det heliga området hade blivit en plats för profan handel. Kristus insåg att något måste göras. Talrika ceremonier hade föreskrivits utan att folket hade erhållit den nödvändiga undervisningen om deras betydelse. Tillbedjaren bar fram sina offer utan att förstå att des- sa var en bild på det enda fullkomliga offret. Och mitt ibland dem stod den som hela deras gudstjänst symboliserade, utan att vara igenkänd eller hyllad. Han hade gett föreskrifter angående offren. Han förstod deras sinnebildliga innebörd och han såg att den nu hade förvanskats och missförståtts. Det andliga i gudstjänsten var på väg att försvinna. Det fanns inte längre något samband mellan prästerna och rådsherrarna och deras Gud. Jesu uppdrag var att upprätta en helt annorlunda gudstjänst.Vn 146.4