Stolt farisé blir omvänd

På dessa dolda tankar svarade Frälsaren: »Simon, jag har något att säga dig . . . ‘En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra sil-verpenningar, den andre femtio. Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?’ Simon svarade och sade: ‘Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest’. Då sade han till honom: ‘Rätt dömde du’.”Vn 560.2

På samma sätt som Natan gjorde med David dolde också Jesus sin välriktade stöt under täckmantel av en liknelse. Han lade på sin värd bördan av att uttala domen över sig själv. Den kvinna som Simon nu föraktade, hade han förlett till synd. Hon hade blivit djupt förorättad av honom. De två gäldenärerna i liknelsen var en framställning av Simon och kvinnan. Jesus menade inte att de två personerna skulle känna sig som om de hade olika stora förpliktelser. Båda befann sig ju i en tacksamhetsskuld som aldrig kunde återbetalas. Men Simon betraktade sig själv som rättfärdigare än Maria. Jesus ville att han skulle inse hur stor hans skuld i själva verket var. Han ville visa honom att hans synd var så mycket större än hennes som en skuld på fem hundra penningar är större än en skuld på femtio penningar.Vn 560.3

Simon började nu se på sig själv i ett nytt ljus. Han såg hur Maria betraktades av honom som var mer än profet. Han såg att Jesus med skarp, profetisk blick läste hennes kärlek och gudhängivna sinne. Han greps av skamkänsla och han fick en levande förnimmelse av att han stod inför en som var honom överlägsen.Vn 560.4