Inför romersk domstol

I domsalen hos Pilatus, den romerske guvernören, står Jesus bunden som fånge. En vaktstyrka av soldater omger honom och salen fylls snabbt med åskådare. Alldeles utanför ingången finns Stora rådets domare, präster, rådsherrar och äldste samt pöbelhopen.Vn 724.1

Efter att ha dömt Jesus hade de ledande i Stora rådet kommit till Pilatus för att få domen bekräftad och verkställd. Men dessa judiska ämbetsmän ville inte gå in i den romerska domstolen. Enligt deras ceremonilag skulle de därigenom ha blivit orenade och inte kunnat ta del i påskhögtiden. I sin blindhet insåg de inte att mordiskt hat hade besmittat deras sinnen. De insåg inte att Jesus var det verkliga påsklammet och att den stora högtiden hade förlorat sin betydelse för dem, eftersom de hade förkastat honom.Vn 724.2

Då Frälsaren fördes in i domsalen såg inte Pilatus på honom med vänliga ögon. Den romerske landshövdingen hade i hast hämtats från sitt sovrum. Han hade bestämt sig för att utföra sitt uppdrag så snabbt som möjligt. Han hade berett sig på att behandla fången med befallande stränghet. Han tog på sig sitt strängaste uttryck och vände sig om för att se vad slags man det var han skulle förhöra, eftersom han hade blivit störd i sin vila så tidigt på dagen. Han visste att det måste vara någon som de judiska myndigheterna var angelägna om att få rannsakad och straffad utan dröjsmål.Vn 724.3

Pilatus såg på de människor som hade fört Jesus dit. Sedan såg han forskande på Jesus. Han hade haft att göra med alla slags brottslingar, men aldrig någonsin tidigare hade en man med sådana drag av godhet och ädel förfining förts inför honom. I hans ansikte såg han inga tecken på skuld, inte något uttryck för fruktan, ingen fräckhet eller något trots. Han såg en man med lugn och värdig hållning, en man vars ansiktsuttryck inte bar en förbrytares kännetecken utan en himmelsk prägel.Vn 724.4

Jesu uppträdande hade gjort ett fördelaktigt intryck på Pilatus. Hans bättre natur vaknade. Han hade hört om Jesus och om vad han hade gjort. Hans hustru hade berättat en del för honom om de storslagna gärningar som denne galileiske profet hade utfört genom att bota de sjuka och uppväcka de döda. Nu återupplivades detta i Pilatus’ sinne som en dröm. Han erinrade sig rykten som han hade hört från olika källor. Han bestämde sig för att kräva av judarna att de lade fram sina anklagelser mot denne fånge.Vn 725.1

Vem är denne man och varför har ni fört honom hit? frågade han. Vilka anklagelser anför ni emot honom? Judarna blev förvirrade. De visste att de inte kunde bevisa sina anklagelser mot Jesus. Därför ville de inte ha någon offentlig undersökning. De svarade att han var en bedragare vid namn Jesus från Nasaret.Vn 725.2

Pilatus frågade åter: »Vad haven I för anklagelse att frambära mot denne man?» Prästerna svarade inte på hans fråga. Det de sade avslöjade emellertid deras irritation: »Vore han icke en illgärningsman, så hade vi icke överlämnat honom åt dig.» När medlemmarna av Stora rådet, nationens främsta män, sänder dig en man som de anser vara skyldig till döden, är det inte nödvändigt att fråga vad man anklagar honom för. De hoppades kunna ge Pilatus ett intryck av deras betydelse och därigenom få honom att ge efter för deras begäran, utan att göra så många inledande efterforskningar. De var angelägna om att få den utfärdade domen bekräftad, eftersom de visste att folket hade varit vittnen till Jesu storslagna gärningar. De skulle kunna avge ett vittnesmål som avsevärt skilde sig från de falska anklagelser som de själva framhöll.Vn 725.3

Prästerna trodde att de inför den svage och vankelmodige Pilatus skulle kunna genomföra sina planer utan några problem. Tidigare hade han snabbt undertecknat avrättningsorder och fällt dödsdomar över människor, som man visste inte var skyldiga till döden. Enligt hans värderingar hade en fånges liv föga värde. Om fången var oskyldig eller skyldig betydde inte så mycket. Prästerna hoppades att Pilatus nu skulle döma Jesus till döden utan att underkasta honom något förhör. Detta anhöll de som en favör med anledning av deras stora nationalhögtid.Vn 725.4

Men det fanns något hos fången som hindrade Pilatus från att göra detta. Han vågade det inte. Han förstod prästernas avsikt. Han kom ihåg hur Jesus för inte länge sedan hade uppväckt Lasarus, en man som hade varit död i fyra dagar. Han bestämde sig för att han, innan han undertecknade dödsdomen, skulle ta reda på vad klagomålen mot Jesus gick ut på och om de kunde bevisas.Vn 726.1