De har visat välvilja

De som Jesus talar berömmande om i domen, vet kanske inte så mycket om teologi, men de har hållit sig till hans principer. Med hjälp av den gudomlige Andens inflytande har de varit till välsignelse för sin omgivning. Till och med bland de icke-kristna finns det några som har visat en vänlighetens anda. Innan livets ord nådde dem har de visat vänlighet mot främlingar och till och med hjälpt dem med fara för sina egna liv. Bland dessa icke-kristna finns det sådana som tillbeder Gud utan att veta det, sådana som aldrig har fått kunskap om Gud genom någon mänsklig förmedling, men de kommer inte att gå förlorade. Även om de inte visste något om Guds skrivna lag har de hört Guds röst tala till dem i naturen. De har gjort det som lagen kräver. Deras liv vittnar om att den helige Ande har påverkat deras sinnen och de erkänns som Guds barn.Vn 638.2

Hur kommer det inte att förvåna och glädja de obetydliga bland folken och bland de icke-kristna människorna att höra Frälsarens ord: »Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.» Vilken glädje kommer inte han att känna, som är den eviga kärleken, när hans efterföljare ser upp med förvåning och glädje över hans godkännande ord.Vn 638.3

Men Kristi kärlek är inte begränsad till någon klass eller grupp. Han gör sig till ett med varje enskild människa. För att vi skall kunna bli medlemmar av den himmelska familjen, blev han medlem av den jordiska familjen. Han är Människosonen. Därmed är han bror till varje Adams son och dotter. Hans efterföljare skall inte känna sig isolerade från den ickekristna världen runtomkring dem. De utgör en del av mänsklighetens stora väv. Gud ser på dem som bröder och systrar till icke-kristna likaväl som till kristna. Kristi kärlek omfattar de fallna, de felande och de syndiga. Varje vänlig handling som utförs för att lyfta en fallen människa, och varje barmhärtighetsgärning godtas, som om den hade gjorts för honom. Himmelens änglar har sänts ut för att tjäna dem som skall »få frälsning till arvedel”. Vi vet inte nu vilka de är. Det har ännu inte avslöjats vem som skall få segra och få del i »de rättfärdigas arvslott i ljuset», men himmelens änglar färdas genom världen och söker trösta de sörjande, beskydda dem som är i fara och vinna människors sinnen för Kristus. Inte en blir försummad eller förbigången. Gud gör inte någon skillnad på personer. Han har samma omsorg om alla dem som han har skapat.Vn 639.1

När du öppnar din dörr för Kristi behövande och lidande, bjuder du osynliga änglar välkomna. Du inbjuder himmelska väsen till att umgås med dig. De för med sig en helgad atmosfär av glädje och frid. De kommer med lovsång, och en svarston hörs i himmelen. Varje barmhärtighetsgärning skapar musik där. Fadern räknar från sin tron de osjälviska arbetarna till sina mest dyrbara skatter.Vn 639.2

De som står på Jesu vänstra sida är de som har försummat honom genom att försumma de fattiga och de lidande. De är inte medvetna om sin skuld. Satan hade förblindat dem. De insåg inte vad de var skyldiga sina medmänniskor. De hade varit alltför mycket upptagna av sig själva och frågade inte efter andras behov.Vn 639.3

Till de rika har Gud gett välstånd, för att de skulle kunna hjälpa och trösta hans lidande barn. Men alltför ofta har de visat sig likgiltiga inför andras nöd. De känner sig överlägsna sina fattigare bröder. De ställer sig inte i de fattigas ställe. De förstår inte de fattigas frestelser och kamp. Barm-härtigheten dör i deras sinnen. I dyrbara bostäder och glittrande kyrkor utestänger de sig från de fattiga. De medel som Gud har gett dem för att hjälpa de behövande med, använder de till att göda sitt eget övermod och sin själviskhet. De fattiga berövas dagligen den undervisning de skulle få om det som Gud gör av godhet och välvilja. Han har skapat rikliga förutsättningar för att de skulle kunna få del av livets nödtorft. De tvingas uppleva den fattigdom som gör livet trångt. Ofta frestas de att bli avundsjuka, missunnsamma och fyllda av onda tankar. De som inte själva har varit drabbade av brist, behandlar alltför ofta de behövande på ett hånfullt sätt och kommer dem att känna att de betraktas som fattighjon.Vn 639.4