Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    En vision av Gudomen

    Men nu tänkte Petrus varken på båtar eller fångst. Detta underverk, som var större än något han hittills bevittnat, blev för honom en uppenbarelse av gudomlig makt. I Jesus såg han nu den som hade hela naturen i sin hand. Denna uppenbarelse av Gudomen kom honom att känna sin egen syndfullhet. Kärleken till Mästaren, skamkänslan över sin egen otro, tacksamhet över Jesu välvilja och framför allt känslan av sin egen orenhet i den oändliga renhetens närhet överväldigade honom. Medan hans kamrater tog vara på fångsten, kastade han sig för Mästarens fötter och utropade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.”Vn 235.1

    Det var samma uppenbarelse av gudomlig helighet som kom profeten Daniel att falla ned såsom död inför Guds ängel. Han sade: »Färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.” — Dan. 10:8. På samma sätt ropade också Jesaja, när han såg Herrens härlighet: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar . .. och mina ögon hava sett Konungen, Herren Sebaot.” — Jes. 6:5. Människan ställs med sin svaghet och synd i direkt kontrast mot Gudomens fullkomlighet, och då känner hon sig helt och hållet bristfällig och oren. Så har det varit med alla som fått se Guds storhet och majestät.Vn 235.2

    Petrus ropade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.” Men han klängde sig ändå fast vid Mästarens fötter, därför att han kände, att han aldrig skulle kunna skiljas från honom. Frälsaren svarade: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» Det var efter det att Jesaja hade sett Guds helighet och sin egen ovärdighet som han anförtroddes det gudomliga budskapet. Det var efter det att Petrus hade lärt sig självförnekelsens konst och insett sitt beroende av gudomlig kraft, som han fick kallelsen till sitt arbete för Jesus.Vn 235.3

    Hittills hade inte någon av hans efterföljare helt anslutit sig till Jesus som hans medarbetare. De hade varit vittne till många av hans underverk och hade lyssnat till hans undervisning. Men de hade inte helt lämnat sin tidigare sysselsättning. Att Johannes döparen kastats i fängelse hade varit en bitter besvikelse för dem alla. Om Johannes’ uppdrag skulle få ett sådant slut, kunde de bara hysa mycket litet hopp om Mästaren, när alla de religiösa ledarna samlade sig emot honom. Under de omständigheter som rådde, var det en lättnad för dem att för en kort tid återuppta sitt fiske. Men nu kallade Jesus dem att lämna sitt tidigare yrke och förena sina intressen med hans. Petrus hade tagit emot kallelsen. Då Jesus kom in till stranden, sade han till de tre andra apostlarna: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» Ögonblicket därefter lämnade de allt och följde honom.Vn 236.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents