Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Endast genom honom

    Men sedan följde den gudomliga underkastelsen under Faderns vilja. »Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.” Bara genom Jesu död skulle Satans rike kunna störtas. Bara därigenom skulle människorna kunna återlösas och Gud bli förhärligad. Jesus fann sig i själsångesten och han tog på sig offret. Himmelens majestät samtyckte till att lida som syndens bärare. »Fader, förhärliga ditt namn”, sade han, och då Jesus sade detta, kom ett svar från himmelen, från det moln som svävade över hans huvud: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Hela Jesu liv från krubban och till den tidpunkt då dessa ord uttalades, hade förhärligat Gud. Under det kommande eldprovet skulle hans gudomligtmänskliga lidanden i sanning förhärliga Faderns namn.Vn 623.1

    Då rösten hördes, sköt ett ljus ut ifrån molnet och omslöt Jesus, som om den oändliga kraftens armar hade sträckts ned mot honom likt en mur av eld. Människorna betraktade scenen med skräck och förvåning. Ingen vågade säga något. Under tystnad och med återhållen andedräkt stod alla med ögonen riktade mot Jesus. Faderns vittnesbörd hade getts. Molnet lyfte och försvann in i himmelen. Den synbara föreningen mellan Fadern och Sonen var över för den här gången.Vn 623.2

    »Folket, som stod där och hörde detta, sade då: ‘Det var ett tordön.’ Andra sade: ‘Det var en ängel som talade med honom’.” Men de undrande grekerna såg molnet, hörde rösten, förstod dess innebörd och uppfattade Jesus på rätt sätt. För dem uppenbarades han som den av Gud sände.Vn 624.1

    Guds röst hade blivit hörd vid Jesu dop, vid början av hans verksamhet, och därefter vid hans förklaring på berget. Och nu vid avslutningen av hans verksamhet hördes den för tredje gången av ett stort antal människor och under säregna omständigheter. Jesus hade just uttalat den högtidliga sanningen om judarnas tillstånd. Han hade gjort sin sista vädjan och uttalat domen över dem. Nu satte Gud åter sitt insegel på sin Sons uppdrag. Han erkände honom, som Israel hade förkastat. »Denna röst kom icke för min skull», sade Jesus, »utan för eder skull.» Den var kronan på bekräftelsen av att han var Messias, Faderns tecken på att Jesus hade sagt sanningen och på att han var Guds Son.Vn 624.2

    »Nu går en dom över denna världen”, fortsatte Jesus, »nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig. Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.” Detta är vändpunkten, världens avgörande ögonblick. Om jag blir försoningen för människornas synder kommer världen att bli upplyst. Satans grepp om människors sinnen kommer att brytas. Guds förstörda avbild kommer att återupprättas i mänsk-ligheten, och en familj av helgade efterföljare kommer att till sist ärva det himmelska hemmet. Detta är resultatet av Jesu död. Frälsaren försjunker i meditation över den triumfens scen som rullas upp framför honom. Han ser korset, det grymma, vanärande korset, med alla plågor och lidanden, stråla i härlighet.Vn 624.3

    Men mänsklighetens återlösning var inte det enda som för-verkligades genom korset. Guds kärlek uppenbarades för uni-versum. Denna världens furste kastades ut. De anklagelser som Satan hade riktat mot Gud, tillbakavisades. Den vanära han hade kastat över himmelen, har för alltid avlägsnats. Både änglar och människor har dragits till Frälsaren. »När jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig»Vn 624.4

    Många människor hade samlats omkring Jesus, då han sade detta. En av dem sade: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson? Jesus sade till dem: ‘Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke vart han går. Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn’.”Vn 624.5

    »Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom;» De hade en gång frågat Frälsaren: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig.» — Joh. 6:30. Otaliga tecken hade getts, men de hade blundat för dem och förhärdat sina sinnen. Nu, då Fadern själv hade talat och de inte kunde be om fler tecken, vägrade de alltjämt att tro.Vn 625.1

    »Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skull ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan.” De föredrog människors beröm framför Guds bifall. För att rädda sig undan vanära och skam förnekade de Jesus och avvisade erbjudandet om evigt liv. Och hur många är det inte som under alla tidsåldrar sedan dess har handlat på samma sätt! För dem alla gäller Frälsarens varnande ord: »Den som älskar sitt liv, han skall mista det”. »Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig: det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen.» — Joh. 12:48.Vn 625.2

    Alla de är att beklaga som inte uppfattar sitt tillfälle till frälsning. Långsamt och med djupt beklagande lämnade Jesus för alltid tempelområdet.Vn 625.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents