Inte dess makt och härlighet

För Jesus var världen inte en plats för sorglöshet och självförhärligande. Han avvaktade inte tillfället att rycka dess makt och härlighet till sig. Den hade ingen sådan lön i beredskap åt honom. Världen var den plats till vilken Fadern sänt honom. Han hade blivit given för att världen skulle få liv och för att förverkliga den stora frälsningsplanen. Han skulle fullfölja sitt uppdrag för det fallna människosläktet. Men han skulle inte visa övermod, inte kasta sig i fara och inte påskynda något avgörande. Varje del av hans uppdrag hade sin bestämda tid. Han måste tåligt vänta. Han visste att han skulle bli utsatt för världens hat. Han visste att hans arbete skulle sluta med döden, men att i förtid blottställa sig inför den skulle inte överensstämma med Faderns vilja.Vn 449.1

Från Jerusalem hade ryktet om Jesu underverk spritt sig till alla de platser dit judarna hade förskingrats. Fastän Jesus under många månader hade varit frånvarande från högtiderna hade intresset för honom inte avtagit. Många hade kommit från olika delar av världen till lövhyddohögtiden i hopp om att få se honom. I början av högtiden frågade många efter honom. Fariséerna och rådsherrarna väntade på honom för att få ett tillfälle att döma honom. De frågade ivrigt: »Var är han?» Men ingen visste det. Tanken på honom behärskade alla. Av rädsla för prästerna och rådsherrarna vågade ingen erkänna honom som Messias, men överallt diskuterade man stillsamt, men ändå allvarligt om honom. Många försvarade honom som Guds utsände, medan andra fördömde honom som en folkförförare.Vn 449.2

Under tiden hade Jesus helt stilla anlänt till Jerusalem. Han hade valt en sällan använd färdväg för att undvika de resande som från alla håll var på väg till staden. Om han hade anslutit sig till något av de sällskap som var på väg till högtiden, skulle han ha tilldragit sig människoskarornas uppmärksamhet vid sin ankomst till staden. En folkdemonstration till förmån för honom skulle ha uppeggat myndigheterna emot honom. Det var för att undvika detta som han valde att göra resan ensam.Vn 450.1