Nog för att fylla allas behov

Om människorna i vår tid hade enkla vanor och levde i harmoni med naturens lagar, såsom Adam och Eva gjorde i tidens början, skulle det finnas mer än nog för att fylla mänsklighetens behov. Då skulle det inte finnas så många in-billade behov och därmed skulle möjligheterna att förverkliga Guds planer bli större. Men själviskheten och tillfredsställandet av en onaturlig smak har fört synd och nöd in i världen, så att det finns överflöd på vissa platser och brist på andra.Vn 365.2

Jesus sökte inte dra människorna till sig genom att tillfreds-ställa deras njutningsbegär. För den stora folkskaran som var trött och hungrig efter en lång och ansträngande dag, var denna måltid ett bevis, inte bara på hans makt utan också på hans ömma omsorg om dem när det gällde livets vanliga behov. Frälsaren har inte lovat sina efterföljare materiellt överflöd. Deras mat kan vara enkel, ja, till och med torftig. Deras liv kan vara präglat av fattigdom. Men hans Ord är en pant på att deras behov skall fyllas. Han har lovat dem det som är långt bättre än det materiella goda, den förblivande glädjen av hans närvaro.Vn 365.3

Genom att mätta de fem tusen lyfte Jesus på den slöja som döljer naturens värld och uppenbarade den kraft som ständigt är verksam till vårt bästa. Genom att låta markens gröda växa upp utför Gud underverk varje dag. Genom naturligt verkande krafter utför han samma verk som då han mättade folkskaran i ödemarken. Människor bereder jorden och sår sitt utsäde, men det är livet från Gud som kommer säden att gro. Det är Gud som ger regn, luft och solsken som fordras för att åstadkomma »först strå och sedan ax, och omsider ... fullbildat vete i axet”. (Mark. 4:28.) Det är Gud som varje dag ger miljoner människor deras mat från det som växer på marken. Människorna har uppmanats att samarbeta med Gud genom att ta hand om säden och tillreda brödet. Men på grund därav förlorar de ofta det gudomliga ingripandet ur sikte. De ger inte Gud den ära som tillkommer hans heliga namn. Det som hans kraft utför tillskrivs naturliga orsaker, eller människors arbete. Människan tar äran i Guds ställe. Hans nådegåvor missbrukas för själviska syften och blir till förbannelse i stället för till välsignelse. Gud försöker åstadkomma en förändring av allt detta. Han vill att våra förslöade sinnen skall vakna, så att vi förstår hans medkännande godhet och förhärligar honom för hans krafts under. Han vill att Vi skall upptäcka honom i hans gåvor, så att de blir vad han hade avsett att de skulle vara, en välsignelse för oss. Det var för att förverkliga detta som Jesus utförde sina underverk.Vn 366.1

Sedan folkskarorna hade blivit mättade, fanns det mycket mat kvar. Men han som hade resurser av oändlig makt till sitt förfogande, sade: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, sa att intet förfares.” Dessa ord innebär mer än att samla brödet i korgarna. Undervisningen är tvåfaldig. Ingenting får förfaras. Vi far inte lata nagra materiella fördelar förbli out- nyttjade. Vi skall inte försumma någonting som kan bli till nytta för någon. Vi bör ta vara på allt som kan lindra misären bland jordens nödlidande människor. Och samma omsorg skall vi visa på det andliga området. När han hade samlat ihop korgarna med det som blivit kvar, tänkte folket på sina vänner därhemma. De ville att också dessa skulle få del av det bröd som Jesus hade välsignat. Korgarnas innehåll delades ut till den ivriga folkskaran och fördes till olika platser runt omkring i trakten. På samma sätt skulle de som varit närvarande vid måltiden, ge åt andra det bröd som skulle komma ned från himmelen för att stilla människornas andliga hunger. De skulle berätta för andra om allt det som de hade hört om Gud. Ingenting skulle gå förlorat. Inte ett ord som gällde deras eviga frälsning, skulle overksamt falla till marken.Vn 366.2