Glädje och sinnesfrid

Herrens måltid skulle emellertid inte vara en sorgens högtid. Detta var inte dess avsikt. När Herrens efterföljare samlas omkring hans bord, skall de inte tänka på sina misstag och beklaga dem. De skall inte dröja vid sin tidigare religiösa erfarenhet, vare sig denna har varit upplyftande eller ned-slående. De skall inte tänka tillbaka på oenighet mellan dem och deras medsyskon. Den förberedande handlingen har innefattat allt detta. Självrannsakan, bekännelse av synd och förlikning mellan dem som varit oeniga har alltsammans blivit gjort. Nu kommer de för att möta Kristus. De skall inte stå i korsets skugga utan i dess frälsande ljus. De skall öppna sina sinnen för de klaraste strålarna från rättfärdighetens sol. Med sinnen som är renade genom Kristi dyrbara blod och med fullt medvetande om hans närvaro, även om den inte är synlig, skall de lyssna till hans ord: »Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den såsom världen giver.» — Joh. 14:27.Vn 660.2

Vår Herre säger: Tänk på, att när du känner överbevisning om synd, så har jag dött för dig. När du känner dig nedtryckt och förföljs och plågas för min och evangelii skull, så minns min kärlek som var så stor, att jag gav mitt liv för dig. När dina plikter tycks vara hårda och stränga och dina bördor för tunga att bära, kom då ihåg att jag för din skull uthärdade korset utan att fråga efter vanäran. När du ryggar tillbaka för det svåra eldprovet, så kom ihåg att din Äterlösare lever för att gå i förbön för dig.Vn 661.1

Nattvardsgudstjänsten pekar framåt till Kristi andra an-komst. Dess avsikt var att hålla detta hopp levande hos apostlarna. Varje gång de samlades för att fira minnet av hans död, talade de om hur han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Det ken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike» I sina svårigheter fann de tröst i hoppet om sin Herres återkomst. Outsägligt dyrbar var för dem tanken: »Så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död till dess han kommer.” — 1 Kor. 11:26.Vn 661.2

Detta är någonting som vi aldrig får glömma. Jesu kärlek skall tillsammans med dess tvingande kraft bevaras frisk i vårt minne. Kristus har instiftat denna förordning, för att den skall tala till våra sinnen om den Guds kärlek som har kommit till uttryck för vårt bästa. Det kan inte finnas någon gemenskap mellan oss och Gud utom genom Kristus. Gemenskapen och kärleken mellan trossyskon måste befästas och göras bestående genom Jesu kärlek. Ingenting mindre än Kristi död kunde göra hans kärlek verksam för oss. Det är endast på grund av hans död som vi kan se framåt med glädje till hans andra ankomst. Hans offer är kärnpunkten för vårt hopp. På detta skall vi fästa vår tro.Vn 661.3

De förordningar som pekar på vår Herres ödmjukhet och lidande, blir i alltför hög grad betraktade som en formsak. De instiftades med en avsikt. Våra sinnen behöver bli upp- livade för att kunna fatta »gudaktighetens hemlighet». Det är allas förmån att kunna förstå Kristi försonande lidande långt bättre än vi gör. »Såsom Moses upphöjde ormen i öknen», på samma sätt har Människosonen blivit upphöjd, »för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv”. (Joh. 3:14, 15.) Till Golgata kors, som bär en döende Frälsare, skall vi se upp. Våra eviga intressen kräver att vi visar tro på Kristus.Vn 661.4