Hur var Noas tid?

Då Jesus påpekar tillståndet i världen vid sin ankomst, säger han vidare: »Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse. Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.” Jesus ställer inte här i utsikt något tusenårsrike i denna tidsålder, tusen år då alla skall kunna bereda sig för evigheten. Han säger att som det var på Noas tid, så skall det bli när Människosonen kommer tillbaka.Vn 632.2

Hur var det då på Noas tid? »Herren såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda.” — 1 Mos. 6:5. Världens bebyggare före floden vände sig bort ifrån Gud och vägrade att följa hans vilja. De följde sin egen vanhelgade fantasi och sina förvända idéer. Det var på grund av deras ogudaktighet som de blev utplånade. Idag följer världen samma kurs. Den visar inte några smickrande tecken på någon tusenårsrikets härlighet. Överträdarna av Guds lag fyller jorden med ogudaktighet. Deras vadslående, deras toto- spel, deras hasardspel, deras utsvävningar, deras lustfyllda le-verne och ohämmade passioner är på väg att snabbt fylla världen med våld. I profetian om Jerusalems undergång sade Jesus: »Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.» Denna profetia skall uppfyllas på nytt. Den överhandtagande gudlösheten på den tiden kommer att finna sitt motstycke i denna generation. Detta gäller också förutsägelsen om evangelii förkunnande. Före Jerusalems fall förklarade Paulus, som skrev under den helige Andes inspiration, att evangelium hade förkunnats för »allt skapat under himmelen». (Kol. 1:23.) På samma sätt skall också nu, före Människosonens ankomst, det eviga evangeliet förkunnas »för alla folkslag och stammar och tungomål och folk”. (Upp. 14:6, 14.)Vn 632.3

Gud har »fastställt en dag då han skall döma världen». (Apg. 17:31.) Jesus talar om för oss när den dagen är inne. Han säger inte att hela världen skall bli omvänd utan att »detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma». Genom att förkunna evangelium för världen står det inom vår möjlighet att påskynda vår Herres återkomst. Vi skall inte bara vänta på, utan också påskynda Guds dags ankomst. (2 Petr. 3:12.) Om Kristi församling hade fullgjort sitt tilldelade uppdrag, så som Herren förordnat det, skulle hela världen redan ha varit varnad och Kristus skulle ha kommit till vår jord i makt och stor härlighet.Vn 633.1

Efter det att Jesus hade gett tecken till sin ankomst, sade han: »Likaså, när I sen allt detta då kunnen I ock veta att han är nära.” »Tagen eder till vara, vaken !” Gud har alltid gett människor varning om kommande straffdomar. De som har trott på hans budskap för deras tid och som har handlat i överensstämmelse med sin tro i lydnad för hans bud har räddats från de straffdomar som drabbat de olydiga och otroende. Det blev sagt till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig.» Noa lydde och blev räddad. Budskapet kom till Lot: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty Herren skall fördärva sta- den.» — 1 Mos. 7:1; 19:14. Lot ställde sig under de himmelska sändebudens beskydd och blev räddad. På samma sätt fick också Jesu apostlar varning om Jerusalems undergång. De som gav akt på tecknet till den förestående olyckan och flydde bort ifrån staden, undgick ödeläggelsen. På samma sätt blir nu vi varnade ifråga om Jesu andra ankomst och om den ödeläggelse som skall drabba världen. De som ger akt på varningen, kommer att bli räddade.Vn 633.2