Kunde ännu inte förstå

Apostlarna väntade emellertid fortfarande att han en gång skulle komma att regera som en jordisk furste. De trodde inte att han alltid skulle fortsätta att vara fattig och obemärkt, fast han länge dolt sina syften. Tiden var nära då han skulle upprätta sitt rike. Att prästernas och de skriftlärdes hat aldrig skulle övervinnas eller att Jesus skulle bli förkastad av sin egen nation, dömd som en bedragare och korsfäst som en ogärningsman, det hade apostlarna aldrig kunnat föreställa sig. Men stunden för mörkrets makt närmade sig, och Jesus måste låta sina apostlar få veta något om den kris som vän- tade dem. Tanken på den förestående prövningen gjorde honom ledsen.Vn 415.2

Hittills hade han undvikit att tala om något som stod i samband med hans lidande och död. I sitt samtal med Niko-demus hade han sagt: »Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.» — Joh. 3:14, 15. Men apostlarna var inte närvarande vid detta samtal, och även om de hade hört det, skulle de inte ha förstått det. Nu hade emellertid apostlarna varit med Jesus, lyssnat till hans ord och sett allt han hade gjort, tills de, trots hans ringhet och prästernas och folkets motstånd, kunde instämma i Petrus’ bekräftelse: »Du är Messias, den levande Gudens Son.» Nu hade tiden kommit då slöjan som dolde framtiden, skulle dras undan. »Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.”Vn 416.1