Nattlig intervju

Nikodemus innehade en hög förtroendepost inom den judiska nationen. Han hade fått hög utbildning och hade en begåvning utöver det vanliga. Han var dessutom en ansedd medlem av Stora rådet. Liksom många andra hade han blivit djupt gripen av Jesu undervisning. Fastän han var lärd och ansedd hade han på ett egendomligt sätt känt sig dragen till den ödmjuke nasaréen. Den undervisning han hade hört från Frälsaren hade gjort starkt intryck på honom. Han ville veta mer om dess betydelsefulla sanningar.Vn 156.1

Den auktoritet som Jesus hade gett uttryck åt då han renade templet hade väckt ett påtagligt hat hos prästerna och rådsherrarna. De var rädda för denne främlings inflytande och makt. En sådan frimodighet från en enkel galilés sida kunde inte tolereras. De hade satt sig i sinnet att göra slut på hans verksamhet. Men alla anslöt sig inte till ett sådant beslut. Det fanns några som var rädda för att sätta sig upp emot någon som på ett så iögonenfallande sätt var behärskad av Guds Ande. De kom ihåg hur profeter hade blivit dödade därför att de bestraffat synd hos de ledande i Israel. De visste att judarnas fångenskap under främmande nationer hade blivit följden av deras trots, då de förkastat Guds tillrättavisningar. De fruktade för att prästerna och rådsherrarna i sina intriger mot Jesus följde i fädernas fotspår och skulle komma att orsaka nya olyckor över nationen. Nikodemus hyste sådana känslor. Då Sanhedrin i ett rådsmöte diskuterade vilket tillvägagångssätt man borde följa ifråga om Jesus, rådde Nikodemus till försiktighet och måttfullhet. Han framhöll att om Jesus verkligen hade fått sådan myndighet från Gud så skulle det vara farligt att förkasta hans varningar. Prästerna vågade inte bortse från detta råd och fattade för tillfället inte några direkta beslut om åtgärder mot Frälsaren.Vn 156.2

Efter att Nikodemus hade hört Jesus hade han ivrigt forskat i profetiorna angående Messias. Ju mer han undersökte saken dess starkare blev hans överbevisning om att denne var den som skulle komma. Liksom många andra i Israel hade han varit mycket bedrövad över vanhelgandet av templet. Han hade varit vittne till det som försiggick då Jesus drev ut köparna och säljarna ur templet. Han såg hur den gudomliga kraften uppenbarades. Han såg Frälsaren ta emot de fattiga och bota de sjuka. Han såg deras glada blickar och hörde deras lovsånger. Han kunde inte längre tvivla på att Jesus från Nasaret var Guds utsände.Vn 157.1

Han önskade ivrigt att få ett samtal med Jesus men drog sig för att söka honom öppet. Det skulle ha varit förödmjukande för en av Israels rådsherrar att visa sympati för en lärare som ännu var så litet känd. Om hans besök skulle bli känt i Stora rådet, skulle det medföra förakt och klander från deras sida. Han beslöt sig för att försöka få ett hemligt samtal med Jesus. Han ursäktade sig med att ett mera öppet framträdande skulle få till följd att andra följde hans exempel. Sedan han genom särskilda förfrågningar hade fått veta var Jesu vanliga tillflyktsort på Oljeberget fanns, väntade han tills staden låg tyst och stilla och sökte sedan upp Jesus.Vn 157.2

I Jesu närhet kände Nikodemus en egendomlig osäkerhet som han försökte att dölja under ett sken av lugn och värdighet.Vn 157.3

»Rabbi», sade han, »vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.» — Joh. 3:2. Genom att tala om Jesu säregna förmåga och begåvning som lärare och dessutom om hans sällsamma makt att göra under, hoppades han kunna bana väg för ett samtal. Vad han sade skulle uttrycka, och inbjuda till förtroende, medan det i verkligheten var ett uttryck för misstro. Han erkände inte Jesus som Messias utan bara som en lärare sänd av Gud.Vn 157.4

I stället för att besvara dessa inledande hälsningsord såg Jesus på Nikodemus som om han läste hans innersta tankar. I sin gudomliga vishet såg Jesus framför sig en som sökte efter sanningen. Han kände motiven till hans besök. För att fördjupa den inre förvissning som Nikodemus redan hade, gick han direkt på sakens kärna och sade allvarligt men ändå vänligt: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” — Joh. 3:3.Vn 157.5

Nikodemus hade kommit till Jesus i hopp om att kunna inleda en diskussion med honom, men Jesus klarlade sanningens grundprinciper. Han sade till Nikodemus: Det du behöver är inte så mycket teoretisk kunskap, som andlig förnyelse. Du behöver inte få din nyfikenhet tillfredsställd utan ett nytt sinne. Du måste få nytt liv från höjden, innan du kan förstå himmelska ting. Innan denna förändring äger rum och gör allting nytt, kommer en diskussion med mig om min auktori-tet eller mitt uppdrag inte att kunna resultera i någonting gott, som kan ge dig frälsning.Vn 158.1