In i högre andligt liv

Då vi på detta sätt tillgodogör oss undervisningen i den förberedande handlingen växer en önskan om ett högre andligt liv. Denna önskan kommer det gudomliga vittnet att uppfylla. Själen lyfts upp. Vi kan ta del i Herrens måltid i medvetandet om att våra synder är förlåtna. Kristi rättfärdighets solljus kommer att fylla sinnets kammare och själens tempel. Vi ser »Guds lamm, som borttager världens synd”. (Joh. 1:29.) För dem som tar emot andan i denna handling kan den aldrig bli bara en ceremoni. Dess ständiga under- visning kommer att bli: »Tjäna varandra genom kärleken!” — Gal. 5:13. Genom att två sina apostlars fötter vittnade Jesus om att han skulle utföra vilken som helst tjänst, hur ringa den än är, som kan göra dem till hans medarvingar till den himmelska skattens eviga rikedom. Genom att utföra samma handling förpliktar sig hans apostlar på liknande sätt att tjäna sina medsyskon. Närhelst denna förordning firas på rätt sätt, ingår Guds folk i ett heligt släktskapsförhållande för att hjälpa och stödja varandra. De ingår en överenskommelse om att livet skall vara helgat till oegennyttig tjänst. Detta gäller inte bara den egna kretsen. Arbetsfältet är lika omfattande som deras Mästares var. Världen är full av människor som behöver vår tjänst. De fattiga, de hjälplösa, de okunniga finns överallt. De som har ingått gemenskap med Kristus i den heliga måltiden kommer att gå ut för att tjäna som han tjänade.Vn 652.2

Jesus, som betjänades av alla kom till jorden för att bli allas tjänare. Och eftersom han tjänade alla, kommer han att åter bli tjänad och hedrad av alla. Och de som vill få del av hans gudomliga egenskaper och med honom dela glädjen att se människor frälsta, måste följa hans exempel i osjälvisk tjänst.Vn 653.1

Allt detta ligger i Jesu ord: »Jag har ju givit eder ett föredöme för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.” Detta var avsikten med den förordning han instiftade. Och han säger: »Då I veten detta”, om vi nu förstår avsikten med hans undervisning, »saliga ären I, om I ock gören det.»Vn 653.2