Skatteindrivare tänker om

Inga romerska ämbetsmän i Palestina var mer hatade än tull-tjänstemännen. Det var en ständig irritation för judarna att en främmande makt bestämde deras skatter. Detta var ju en påminnelse om att de inte längre var fria. Skatteindrivarna var inte bara redskap för det romerska förtrycket. De var också ofta utsugare för egen räkning och berikade sig på folkets bekostnad. En jude som tog emot detta ämbete av romarna, betraktades som landsförrädare och ställdes i klass med samhällets avskum.Vn 263.1

Till denna klass hörde Levi Matteus, som utsågs näst efter de fyra apostlarna som vid Genesaret utvalts att samarbeta med Jesus. Fariséerna hade bedömt Matteus efter hans yrke, men Jesus såg hos honom ett sinne som var öppet att ta emot evangelium. Matteus hade snabbt förstått Frälsarens undervis-ning. Då Guds upplysande Ande avslöjade hans synd, längtade han efter att söka hjälp hos Jesus. Han var emellertid van vid rabbinernas avvisande hållning och hade inte några förhoppningar om att denne store Lärare skulle lägga märke till honom.Vn 263.2

Då tulltjänstemannen en dag satt vid sitt bord, såg han Jesus närma sig. Stor var han förvåning när han hörde orden riktas till sig: »Följ mig!”Vn 263.3

Matteus »lämnade . . . allt och stod upp och följde honom”. Han tvekade inte, frågade ingenting, tänkte inte på sin lönande anställning som han nu tänkte byta mot fattigdom och ett hårt liv. Det räckte för honom att han fick vara till- sammans med Jesus, att han skulle få lyssna till hans ord och förena sig med honom i hans arbete.Vn 263.4

Detsamma var förhållandet med de apostlar som tidigare kallades. Då Jesus bjöd Petrus och hans kamrater att följa honom, lämnade de ögonblickligen sina båtar och nät. Nagra av dessa apostlar hade familjer som var beroende av dem för sitt livsuppehälle. Men då de tog emot Frälsarens inbjudan, tvekade de inte eller frågade: »Hur skall jag kunna leva och underhålla min familj?” De lydde kallelsen. Då Jesus senare frågade dem: “‘När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?’ De svarade: ‘Intet’.” — Luk. 22:35.Vn 264.1

Både Matteus med sin rikedom och Andreas och Petrus i sin fattigdom ställdes inför samma prov. Var och en av dem visade samma hängivenhet. I medgångens ögonblick, då garnen var fulla av fisk och impulserna från det gamla livet var som starkast, bad Jesus fiskarna vid sjön att lämna allt för att ägna sig åt evangelii verk. Så blir varje människa prövad, för att hon skall få visa om hennes önskan om materiella tillgångar eller önskan om gemenskap med Kristus är starkast.Vn 264.2

Principer inbegriper alltid krav. Ingen kan vinna framgång i Guds tjänst med mindre hela hans sinne är med i arbetet och han »räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus». Ingen som undanhåller något kan bli en Kristi efterföljare och ännu mindre kan han bli hans medarbetare. När människor värdesätter frälsningen, kommer den självuppoffring som tog sig uttryck i Jesu liv också att visa sig i deras liv. Varhelst han går före dem kommer de med glädje att följa honom.Vn 264.3

Att Matteus kallades att bli en av Jesu apostlar väckte stor indignation. Att en religionslärare valde en tulltjänsteman som en av sina närmaste medarbetare var att kränka religiösa, sociala och nationella traditioner. Genom att påverka folkets fördomar hoppades fariseerna kunna vända folkstämningen mot Jesus.Vn 264.4

Bland tulltjänstemännen uppstod ett allmänt intresse. De drogs till den gudomlige Läraren. Av glädje över sin nya ställning som apostel längtade Matteus efter att föra sina tidigare kamrater till Jesus. För att göra detta inbjöd han sina släktingar och vänner till en fest i sitt hus. Bland dessa män- niskor fanns inte bara tulltjänsteman, utan ocksa många andra som hade tvivelaktigt rykte och som blivit utstötta av sina mer nogräknade grannar. Festen hölls till Jesu ära, och han tvekade inte att ta emot uppmärksamheten. Han visste mycket väl att detta skulle stöta fariséerna och kompromettera honom i folkets ögon. Inga taktiska hänsyn kunde påverka hans handlingssätt. Han tog inte hänsyn till person. Det som vädjade till honom var en människa som törstade efter livets vatten.Vn 264.5